 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2000-10-24 Synpunkter med anledning av skrivelse om breddad instruktion för Nämnden mot diskriminering Regeringen Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har ombetts att lämna synpunkter på en skrivelse till statsrådet Ulrika Messing från tre ledamöter i Nämnden mot diskriminering (nedan endast Nämnden) angående en breddad instruktion för Nämnden. HomO får med anledning härav anföra följande. Sammanfattning HomO motsätter sig att Nämndens uppdrag breddas på det sätt som föreslagits i skrivelsen till statsrådet Ulrica Messing. Om regeringen likväl anser att en förändring av det slag som skrivelsen aktualiserat är önskvärd bör den i vart fall inte genomföras isolerat. I stället bör frågan övervägas i samband med den allmänna översyn av den svenska diskrimineringslagstiftningen och av ombudsmannamyndigheterna som redan flera gånger aviserats. Såsom redan tidigare, i andra sammanhang, redovisats för regeringen anser HomO vidare att det är viktigt att hela myndighetens uppdrag och även vad som i övrigt skall gälla för myndighetens verksamhet skall vara reglerat i lag i sin helhet. Det finns inte något skäl att behålla den nuvarande ordningen att vitesförelägganden som Ombudsmannen meddelat med stöd av lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning (HomOL) överklagas till Nämnden. Enligt 19 § andra stycket HomOL prövas frågan om utdömande av ett vite som förelagts av Ombudsmannen av tingsrätt på talan av denne. Lagligheten av ett sådant vitesföreläggande kan sålunda alltid komma under domstols prövning. Ombudsmannens synpunkter Det är i och för sig förståeligt att ledamöter i Nämnden reagerat på olikheterna i Nämndens uppdrag i förhållande till de olika Ombudsmannamyndigheterna. Å andra sidan kan inte likformighet beträffande Nämndens uppgifter i sig anses vara skäl att ändra instruktionen. I stället måste man ställa sig frågan om de uppgifter som Nämnden, enligt instruktionens nu gällande lydelse, har när det gäller bl.a. att ge råd i principiellt viktiga frågor till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) är en så bra tingens ordning att den bör gälla också i förhållande till HomO och Handikappombudsmannen. Enligt HomO:s uppfattning är så inte fallet. HomO är, liksom DO och Handikappombudsmannen – och för den delen även Jämställdhetsombudsmannen (JämO) – ett organ för främjande och skyddande av respekten för mänskliga rättigheter. I enlighet med vad som slagits fast i de s.k. Parisprinciperna är det därför viktigt att ombudsmannamyndigheterna så långt det är konstitutionellt möjligt uppträder självständigt i förhållande till både regeringen och andra, exempelvis myndigheter. Enligt HomO:s mening är det svårt att förena en sådan självständighet för Ombudsmannen med ett uppdrag för Nämnden att till denne ge råd i principiellt viktiga frågor. Så är fallet inte bara när det gäller HomO utan naturligtvis även beträffande DO. Det kan således snarare ifrågasättas om den nuvarande uppgift som Nämnden härvidlag har i förhållande till DO bör kvarstå. Enligt 2 § andra stycket förordningen (1999:170) med instruktion för Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) skall Ombudsmannen i sin verksamhet också upprätthålla kontakter med organisationer vars verksamhet rör frågor om sexuell läggning, övriga ombudsmän mot diskriminering och andra myndigheter samt med landsting, kommuner och organisationer på arbetsmarknaden. I den mån regeringen anser det angeläget att härutöver i författning lägga fast att Ombudsmannen bör samråda med ett särskilt ”råd” när det gäller principiellt viktiga frågor bör detta göras i en författning som gäller för just Ombudsmannen. Vidare bör det i så fall vara fråga om ett råd som utses av Ombudsmannen själv. Alternativet är att HomO, liksom i så fall också de övriga ombudsmannamyndigheterna, i stället ombildas till ett organ med kollegial beslutsordning, där ledamöterna (ombudsmänen/kommissio-närerna eller liknande) alla är utsedda på samma sätt, exempelvis av regeringen. HomO har tidigare till regeringen redovisat sin uppfattning att det, återigen i enlighet med Parisprinciperna, är viktigt att hela myndighetens uppdrag och även vad som i övrigt skall gälla för dess verksamhet i sin helhet är reglerat i en lag om Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). En sådan lag bör dock möjligen övervägas tillsammans med andra frågor i samband med den allmänna översyn av den svenska diskrimineringslagstiftningen och alla ombudsmannamyndigheternas verksamhet och arbetsformer som flera gånger har aviserats. Även om regeringen skulle överväga att gå de nämndledamöter som författat den aktuella skrivelsen till mötes bör således denna allmänna översyn inte föregripas utan frågan bör i så fall tas upp i samband med denna. Med den principiella inställning som HomO här redovisat till frågan om Nämnden bör ha till uppgift att ge råd i principiellt viktiga frågor blir det också rimligt att ifrågasätta om den uppgift som Nämnden har - och som också i framtiden skulle bli den enda om regeringen följer Ombudsmannens rekommendation härvidlag - i förhållande också till HomO verkligen bör kvarstå. Det handlar om överprövning av sådana vitesförelägganden som Ombudsmannen kan utfärda med stöd av 18 § HomOL. Enligt 19 § andra stycket HomOL prövas frågan om utdömande av ett sådant vite av tingsrätt på talan av ombudsmannen. Lagligheten av ett sådant vitesföreläggande kan sålunda alltid komma under domstols prövning. Att behålla en särskild möjlighet att få själva vitesföreläggandet prövad i en särskild nämnd synes däremot inte vara motiverat. Även den frågan - och därmed även den grundläggande frågan om Nämnden bör finnas kvar eller inte - bör emellertid prövas i samband med den aviserade övergripande översynen av diskrimineringslagstiftningen och ombudsmannamyndigheternas organisation och arbetssätt. Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen. I den slutliga handläggningen har deltagit också juristen Anna Fritshammar och informationsdirektören George Svéd. Hans Ytterberg |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
