 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2001-05-23 Personal för ett nytt försvar Försvarsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Personalförsörjningsutredningens betänkande Personal för ett nytt försvar (SOU 2001:23) Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats yttra sig över rubricerade betänkande och får med anledning härav anföra följande. Försvarsmaktens fundamentala uppgift är att i fred förbereda för att i krig försvara riket mot väpnade angrepp som hotar dess frihet och oberoende. Försvaret har därmed rollen att värna landets demokratiska traditioner och dess poli-tiska system och blir på så vis en symbol för själva samhällsidealet, garanten för vårt öppna samhälle, det "demokratiska kittet". I betänkandet beskrivs kortfattat hur denna organisation bärs upp. Utredningen tecknar den klassiska bilden av officeren som, förutom en självklar militär professionalism, stridsduglighet, och ett starkt samhällsengagemang, präglas av en viss politisk konservatism, en strävan att bevara status quo, ett synsätt att försvaret är en garant för nationens bestånd och framtid, och genom detta skapar en gemensam värdebas och en kåranda som håller samman organisationen. Försvarsmaktens centrala roll i samhället, som representant för och försvarare av demokratiska idéer och mänskliga rättigheter, i kombination med att organisationen bärs upp av officerare som tillskrivs relativt konservativa värderingar i förening med att de har ett starkt självförtroende gör Försvarsmakten till ett lika strategiskt viktigt som komplext objekt för förändringsarbete. Försvarsmakten är landets största statliga arbetsgivare och genom dess utbildnings-verksamhet skapas, förmedlas och påverkas attityder i frågor om hur människor skall förhålla sig till varandra i en omfattning som är unik. Försvaret har därmed, tack vare sin position i samhällssystemet och förstärkt av personalens negativa eller förväntat negativa hållning, en avgörande betydelse för hur den svenska synen på homosexuella och homosexualitet utvecklas. HomO, som har riksdagens och regeringens uppdrag att motverka diskriminering på grund av sexuell läggning inom alla områden i samhällslivet, har fått flera indikationer på att situationen för homo- och bisexuella inom Försvarsmakten är mer bekymmersam än inom andra områden. I en studie vid Försvarshögskolan av kapten Krister Fahlstedt över situationen för homosexuella inom Försvarsmakten (enskild uppsats 2000-08-15), redovisas att diskriminering och trakasserier förekommer inom försvaret, men att det största problemet är den bristande öppenheten. Arbetsplatsens förväntat negativa värderingar gör att många enskilda lever i en påtvingad slutenhet som får negativa konsekvenser såväl för organisationen som för den enskilde. Det allt överskuggande problemet är att Försvarsmakten upplevs som homofientligt, såväl av homo- och bisexuella som är öppna med sin sexuella läggning som av dem som väljer att leva dolt. Nära 80% av de tillfrågade i studien upplever Försvarsmaktens attityder gentemot homosexuella som negativa jämfört med 25% för samhället som helhet. Genom kontakter med både anställda i Försvarsmakten och med värnpliktiga har HomO fått uppfattningen att vad som redovisas i studien beträffande de anställdas situation synes vara giltigt även för värnpliktiga under grundutbildning. Här är dock de direkta trakasserierna som har samband med den sexuella läggningen tydligare och tycks vara en accepterad del i rådande kultur. Uttrycken för denna "machokultur" kommer i huvudsak från de värnpliktiga själva, men korrigeras inte, utan understöds snarare genom tyst bifall eller öppet stöd från befäl och andra. Även värnpliktsrådets erfarenheter pekar åt samma håll. Rådet hävdar sålunda t ex att det fortfarande råder en stundtals mycket homofientlig attityd bland dem som fullgör sin grundutbildning och att "lumpen är den enda instans i samhället där det är fritt fram att titta på porr, dra förråande skämt om homosexuella och kvinnor samt ge uttryck för andra konservativa uppfattningar som egentligen borde höra hemma på 1800-talet" (PM av värnpliktsrådets ordförande, Anders Huszár, 2001-02-13 inför möte med C GRO UTB). Även utländska erfarenheter stödjer iaktta-gelserna om hur den "manliga andan" sätter sin prägel på verksamheten och resulterar i förakt för, trakasserier mot och diskriminering av kvinnor och homosexuella i försvaret. Allt fler väljer dock att öppet ta strid mot denna typ av värderingar, och man kan konstatera att attityderna håller på att förändras. Sålunda har t ex Europa-domstolen i Strasbourg i målen Lustig-Prean och Becket ./. Förenade kungadömet och Smith och Grady ./. Förenade kungadömet (1999) slagit fast att Storbritannien brutit mot artikel 8 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna genom att vägra homosexuella att tjänstgöra i försvarsmakten. Författningsdomstolen i Colombia har i ett domslut 1999 kommit till samma slutsats. Det ansågs författningsstridigt att hindra homo-sexuella från att tjänstgöra i de colombianska väpnade styrkorna. I Sverige är diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning förbjuden. Detta skydd omfattar självklart de anställda även inom försvaret. Genom de två nyligen antagna EG-rättsliga direktiven mot diskriminering (nr 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung och nr 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling) kommer diskrimineringsskyddet att omfatta även värnpliktiga, också när det gäller trakasserier. I många länder genomförs också politiska initiativ för att förändra situationen till det bättre. I USA utlovade exempelvis president Clinton i sin valkampanj att all diskriminering av homo-sexuella inom försvaret skulle upphöra. I realiteten har endast ett kompromissförslag -"don't ask, don't tell-principen" - genomförts, vilken dock starkt ifrågasätts. I Israel, Kanada och några andra länder har man beslutat att tillförsäkra soldaters homosexuella sambor i huvudsak jämställda försäkrings- och efter-levandeförmåner. Härmed tydliggörs två i sammanhanget viktiga principer, nämligen att det finns homo- och bisexuella i aktiv tjänst i försvarsorganisationerna (till och med när detta har varit uttryckligen förbjudet) och att samhället inte längre godtar den negativa särbehandling som hittills tillåtits råda. För att uppnå jämställdhet måste de negativa attityderna till och föreställningarna om homosexuella i försvaret förändras på ett djupgående sätt. På lång sikt innebär detta att man måste arbeta med en genomgripande förändring av organisationens - människornas i den - attityder vad gäller köns- och genusföre-ställningar, dvs. värderingar, normer, tankesätt och beteenden. Målet bör vara att göra Försvarsmakten till en miljö som lämpar sig för kvinnor och män - homo-, bi- och heterosexuella - på alla nivåer och i alla funktioner. Försvarsmakten skall därför inte tolerera eller överse med några former av trakasserier, varken av sexuell natur eller grundat på sexuell läggning (osynliggöranden, undanhållande av information, användning av för homosexuella kränkande epitet och könsord för att nedvärdera olika företeelser). Det är känt att Försvarsmakten redan idag har påbörjat åtgärder för att komma tillrätta med sådant, men för att åstadkomma varaktiga resultat måste sådana satsningar intensifieras och pågå under längre tid. Utredningen konstaterar för sin del att det är denna typ av åtgärder som erfordras för att förändra de negativa attityderna till kvinnor inom försvaret (sid 283-285). HomO konstaterar att samma metoder kan och bör användas för att förändra attityderna till negativ särbehandling grundat på sexuell läggning och etnicitet. HomO tillstyrker mot denna bakgrund utredningens förslag i kapitel 14.2.3. med tillägget att insatserna bör innefatta åtgärder som motverkar diskriminering och kränkande särbehandling på grund av sexuell läggning och etnicitet. Särskilt viktigt härvid är att uppmärk-samma frågorna i officerarnas ledarskapsutbildning samt i utbildningen av värnpliktiga. Vid särskilda rekryteringskampanjer kan man med fördel annonsera även i gay-, invandrar- och kvinnomedia dels för att bredda basen för rekryteringen och öka mångfalden i personalstyrkan, dels också för att konkret visa både inom och utom organisationen att man aktivt vill förändra de nuvarande strukturerna. Härutöver föreslår HomO att regeringen i regleringsbreven för verksamheten skall ställa krav på Försvarsmakten att upprätta en plan med konkreta mål för det attitydförändrande arbetet förenat med återrapporteringsskyldighet av genomförda åtgärder och bedömd måluppfyllelse. Detta yttrande har beslutats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av informationsdirektören George Svéd. I den slutliga handläggningen har deltagit även utbildningsdirektören Christine Gilljam och juristen Anna Fritshammar. Hans Ytterberg George Svéd (dnr 65-2001) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
