 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2002-08-19 Tillträdesförbud (Ds 2002:25) Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har förelagts att yttra sig över departementspromemorian Tillträdesförbud (Ds 2002:25). Jag får med anledning härav framföra följande. Som redovisas i promemorian har HomO, tillsammans med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) och Handikappombudsmannen (HO) deltagit i beredningen av det aktuella lagförslaget vid flera olika tillfällen under de gångna åren. Vi har i de sammanhangen framfört skarp kritik mot tidigare författningsförslag i ärendet. Jag konstaterar med tillfredsställelse att det förslag som nu remitterats i stor utsträckning tagit hänsyn till de kritiska synpunkter som framförts från ombudsmännens sida tidigare. I stort är promemorians förslag därför också acceptabelt ur HomO:s synvinkel. Några kritiska anmärkningar kvarstår emellertid och redovisas i det följande. Ett tillträdesförbuds skriftliga innehåll I lagförslagets 4 § anges att ett tillträdesförbud skall meddelas skriftligen och innehålla uppgifter om tid och plats för det brott som uppges vara grunden för tillträdesförbudet. Enligt min mening bör också tillträdesförbudets giltighetstid alltid anges. Risken för efterföljande meningsskiljaktigheter när det gäller vilken tid som förbudet omfattat, t.ex. i samband med att ett påstående om överträdelse av tillträdesförbudet prövas, bör i möjligaste mån undvikas. Har ett brott begåtts, som lagligen kan grunda ett tillträdesförbud och leda till straffansvar för överträdelse av förbudet? Av författningskommentaren framgår att uttrycket ”[d]en som begått brott…” i lagförslagets 2 § betyder två olika saker, å ena sidan att det är tillräckligt att skuldfrågan ”framstår som klar” för att ett tillträdesförbud skall få meddelas, å andra sidan att det krävs att skuldfrågan ”måste … vara klar” för att straffansvar skall kunna utdömas för överträdelse av tillträdesförbudet. Dessutom används också i författningskommentarens text ett och samma uttryck – nämligen ordet ”klar” – i två olika betydelser. Dels sägs att regleringen (av förutsättningarna för att utfärda ett tillträdesförbud; min anm.) ”endast tar sikte på klara fall”, dels att ”[n]är fråga är om ansvar för överträdelse av det meddelade tillträdesförbudet måste emellertid (min understrykning) skuldfrågan beträffande den brottslighet som grundat tillträdesförbudet vara klar.” Med ”klar” synes i det förra fallet avses att det är tillräckligt att näringsidkaren gjort en polisanmälan om det brott som anges ligga till grund för tillträdesförbudet. Med samma ord i det senare fallet får i stället anses vara avsett att skuldfrågan beträffande detta brott verkligen har blivit straffrättsligt fastställd. Att ett och samma uttryck i en författning ges helt olika betydelser på det sätt som beskrivits här är inte tillfredsställande. Jag kan, till nöds, ha förståelse för promemorians ståndpunkt att det, av effektivitetsskäl, inte bör krävas att skuldfrågan skall vara straffrättsligt fastställd beträffande det brott som uppges vara grunden för ett tillträdesförbud, redan vid tidpunkten för förbudets utfärdande. Det lämpliga i att i straffrättslig författningstext skriva att någon ”begått brott” när man inte avser att skuldfrågan blivit rättsligen fastställd kan i och för sig ifrågasättas. Bortsett härifrån anser jag dock att det är nödvändigt att direkt i lagtexten ange att en förutsättning för att någon skall kunna dömas för överträdelse av ett tillträdesförbud är att skuldfrågan rörande det brott som förorsakat tillträdesförbudet blivit straffrättsligt fastslagen. Promemorians förslag till lagtext måste enligt min mening kompletteras i den delen. Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg utan föredragning. Hans Ytterberg (dnr 248-2002) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
