 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2004-06-09 Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse Utrikesdepartementet 103 39 STOCKHOLM Yttrande över betänkandet Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU 2004:31) Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har förelagts att yttra sig över betänkandet Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse (SOU 2004:31) och får med anledning härav anföra följande. Sammanfattning Ombudsmannen redovisar ett antal kritiska synpunkter på de resonemang som redovisas i betänkandet. Förslaget till ändring i utlänningslagen (1989:529) tillstyrks dock. Allmänt om avvikelser från utredningsuppdraget Utredarens uppdrag har varit av tämligen begränsad karaktär. Enligt utredningsdirektiven (dir. 2002:49) har det bestått i att lagtekniskt anpassa utlänningslagstiftningen så att det klart framgår att förföljelse på grund av kön och sexuell läggning omfattas av begreppet "tillhörighet till viss samhällsgrupp". Uppdraget redovisas emellertid genom olika "glidningar" i formuleringarna på olika sätt på flera ställen i betänkandet. Av betänkandets innehåll framgår också att utredaren haft svårigheter att hålla sig inom den angivna ramen. I stället återkommer på flera ställen i betänkandet resonemang som handlar om hur myndigheterna vid utredningar av asylansökningar skall göra bedömningen av om det finns tillräckliga skäl för att sökanden skall få stanna i Sverige, det vill säga om skyddsbehovet snarare än definitionen av begreppet "tillhörighet till viss samhällsgrupp". Hur sådana bedömningar bör göras har emellertid överhuvudtaget inte ingått i uppdraget. I avsnitt 4.5 om flyktingbegreppets uppbyggnad betonas att det vid tolkningen av flyktingdefinitionen är "viktigt att skilja mellan vad som är förföljelse och vad som är grunden till förföljelsen. Begreppen får inte sammanblandas." HomO delar helt den uppfattningen men kan konstatera att det är just den typen av sammanblandningar som är legio i betänkandet. Vid upprepade tillfällen säger sig utredaren föra en diskussion om vad som menas med "tillhörighet till viss samhällsgrupp", när han i själva verket redovisar vad som kan vara relevanta omständigheter vid bedömningen av om en asylsökande skall anses ha ett skyddsbehov eller inte. Detta bidrar bara till att skapa begreppsförvirring. Exempel på det redovisas längre fram i detta yttrande. Könsperspektiv på förföljelse På flera ställen redovisas vad som i andra sammanhang har sagts om kön som grund för förföljelse. HomO:s uppfattning är att redovisningarna, genom att de i betänkandet lämnas okommenterade, riskerar att legitimera sådana resonemang som i själva verket kan ifrågasättas som förlegade eller i övrigt felaktiga. Det gäller också redovisningen av praxis när det gäller skyddsbehov på grund av förföljelse som har samband med sexuell läggning. Den praxisen har Ombudsmannen starkt kritiserat i flera andra sammanhang och den kritiken behöver därför inte upprepas här. Som ett exempel kan nämnas att det sägs att det, enligt författningskommentaren till nu gällande 3 kap. 3 § första stycket utlänningslagen (den s.k. könsbestämmelsen), knappast är så att någon riskerar förföljelse enbart på grund av tillhörighet till visst kön. Detta är enligt HomO:s mening fel. Som också redovisas i betänkandet (se s. 32 f) kan diskriminering av viss intensitet utgöra förföljelse i Genèvekonventionens mening. Exempel på sådan diskriminering sägs vara förbud att använda vanliga skolor eller avsevärt lägre tilldelning av livsmedel. I UNHCR:s handbok ges även exemplet med allvarliga inskränkningar i en persons rätt att tjäna sitt levebröd. Alla dessa exempel är beskrivningar av hur det var att vara kvinna i Afghanistan under det s.k. Talibanstyret. Ett annat exempel är redogörelsen för Migrationsverkets praxisredovisning (se s. 66 f). Här påstås att könsbestämmelsen inte skulle vara relevant för prövningen av en kvinnas påståenden om risken att utsättas för s.k. hedersmord. "Hedersmord" sägs vara en könsneutral företeelse. I själva verket är "hedersmord", enligt HomO:s uppfattning, ett iögonenfallande exempel på indirekt diskriminering, en diskrimineringsform som även erkänns av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Det är, enligt Ombudsmannens mening, uppenbart att det i länder där "hedersmord" förekommer är så att kvinnor omgärdas av mycket fler och strängare sociala normer än män om vad man får göra eller inte göra, liksom att kvinnor ofta riskerar att straffas mycket hårdare för brott mot sådana normer. Familjens "heder" uppbärs i stor utsträckning av hur kvinnorna uppfattas i t.ex. "kyskhetshänseende" och hur männen lyckas med sin uppgift att se till att denna kyskhet bevaras. "Hedersmord" torde alltså i regel vara en grym och bestialisk form av indirekt diskriminering på grund av just kön. Samma invändningar kan resas mot Migrationsverkets redovisade praxis och syn på risken att utsättas för stening, piskning och social utstötning. Även påståendet i Migrationsverkets praxisredovisning om att generella regler eller normer som innebär restriktioner särskilt för kvinnor inte utgör förföljelse måste betraktas som felaktigt; jämför vad som här ovan sagts angående kvinnors situation i det talibanstyrda Afghanistan. Även utredarens egna resonemang när det gäller kön som förföljelsegrund brister ibland. Som exempel kan nämnas (se s. 90) resonemangen kring "misshandel i hemmet", det vill säga närstående mäns våld mot kvinnor. Här tycks utredaren helt ha bortsett från könsmaktsordningens betydelse för risken att en kvinna skall drabbas av sådant våld. Utredaren anför (se s. 76) å andra sidan att våldtäkt som tortyrmetod skulle vara en könsspecifik förföljelsemetod, det vill säga som används för att förfölja just kvinnor men inte nödvändigtvis av skäl som hänger samman med deras kön. Inte heller detta synes vara riktigt. Våldtäkter också mot män är i själva vanligt förekommande som tortyrmetod. Tillhörighet till viss samhällsgrupp I avsnittet 4.5 om flyktingdefinitionens uppbyggnad redovisas bl.a. (se s. 89) vad som sägs i UNHCR:s riktlinjer om vad som gäller när förföljelser utgår från enskilda aktörer snarare än från staten själv. Dessa riktlinjer handlar i själva verket om hur begreppet förföljelse skall tolkas enligt konventionen och inte om definitionen av förföljelsegrunden "tillhörighet till viss samhällsgrupp", vilket det här felaktigt hävdas. I avsnittet 5.4 redovisas vissa internationellt erkända grundsatser som är relevanta vid prövningen av om skydd skall beviljas med stöd av förföljelsegrunden "tillhörighet till viss samhällsgrupp". Flera av de redovisade resonemangen (exempelvis att alla som tillhör gruppen inte behöver löpa risk för förföljelse) har dock inte med definitionen av den förföljelsegrunden att göra, vilket avsnittet felaktigt ger sken av. Avsnittet bidrar därför dessvärre till begreppsförvirringen. I kapitel 6 i betänkandet blir sammanblandningen av definitionen av begreppet "tillhörighet till viss samhällsgrupp", å ena sidan, och vad som krävs för att en person skall anses ha ett skyddsbehov i Sverige av skäl som hänger samman med denna förföljelsegrund, å den andra, som tydligast. Här sägs t.ex. (se s. 117) att tillhörigheten till ett visst kön eller att en person har en viss sexuell läggning inte är tillräckligt för att grunda tillhörighet till en viss samhällsgrupp. Enligt HomO:s uppfattning är det felaktigt. En annan sak är att tillhörigheten till samhällsgruppen inte behöver vara tillräckligt för att ett skyddsbehov skall anses föreligga. Hur den frågan skall bedömas har dock inte ingått i utredarens uppdrag. Visst är det, som påpekas i betänkandet, så att alla människor har ett kön och en sexuell läggning. Det får dock inte till konsekvens att dessa kriterier inte skulle kunna definiera en viss samhällsgrupp i konventionens mening. I alla samhällen får kvinnor (liksom män) sägas vara en tydligt urskiljbar del av befolkningen och i större eller mindre utsträckning och på olika sätt förhåller vi oss alla olika till andra människor beroende på om de är kvinnor eller män. Därmed får både gruppen kvinnor och gruppen män anses uppfylla den definition av förföljelsegrunden "tillhörighet till viss samhällsgrupp" som förespråkas av UNHCR, det vill säga "en grupp av personer som, bortsett från risken för förföljelse, har ett gemensamt kännetecken eller uppfattas som en grupp av övriga samhällsmedborgare. Detta kännetecken är ofta medfött, oföränderligt eller på annat sätt grundläggande för individens identitet, samvete eller utövande av mänskliga rättigheter." Detsamma gäller naturligtvis gruppen homosexuella och gruppen heterosexuella och alltså också förföljelsegrunden sexuell läggning. Huruvida grupptillhörigheten också riskerar att medföra några sådana konsekvenser som i konventionens mening kan anses utgöra "risk för förföljelse", varierar från tid till annan och från samhälle till samhälle, och har enligt HomO:s mening alltså inte med själva definitionen av samhällsgruppen att göra. Detsamma kan sägas om de resonemang som återfinns i avsnitten 6.4 och 6.5 i betänkandet. Den lagtekniska lösningen Som utredaren anför finns inget hinder mot att tolka uttrycket "förföljelse på grund av sin [… …] tillhörighet till viss samhällsgrupp" i 3 kap. 2 § utlänningslagen så att det omfattar också förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning. Därmed skulle uppdraget i och för sig kunna lösas lagtekniskt genom att den särskilda könsbestämmelsen upphävs och den nya tolkningen av flyktingbegreppet redovisas i motivtexten till en sådan författningsändring. Den lösningen är dock inte lämplig. För det första har flyktingbegreppet under mycket lång tid sagts inte kunna tolkas på det sättet i Sverige. Eftersom någon ändring i själva flyktingbestämmelsen inte föreslås skulle lösningen kunna kritiseras för att utgöra s.k. lagstiftning genom motiv, en lagstiftningsteknik som inte bör accepteras. För det andra finns alltid risken att den gamla, starkt invanda, tolkningen ändå skulle leva kvar i praxis. Utredarens förslag till lagteknisk lösning är därför sammanfattningsvis att föredra, också på de särskilda skäl som anförs i betänkandet om att både kön och sexuell läggning kan vara relevant att beakta vid bedömningen av skyddsbehov även på grund av övriga förföljelsegrunder i flyktingbestämmelsen. Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg utan föredragning. Hans Ytterberg (dnr 300-2004) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
