 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2005-03-17 Nytt nationellt kunskapscentrum - Ombildning av RKC Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Yttrande över betänkandet Nytt nationellt kunskapscentrum - Ombildning av RKC (SOU 2004:117) Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats att yttra sig över betänkandet Nytt nationellt kunskapscentrum – Ombildning av RKC (SOU 2004:117) och får med anledning härav anföra följande. Ombudsmannen ställer sig i och för sig positiv till utredningens förslag om att inrätta ett nytt permanent nationellt centrum med uppgiften att vara ett statligt kunskaps– och resurscenter både vad gäller mäns våld mot kvinnor och våld i samkönade relationer. Det är positivt att förekomsten av våld också i samkönade relationer uppmärksammas. Detta är ett område där det alltjämt råder stor okunskap, vilket inte sällan leder till att människor som drabbas av sådant våld inte ges den hjälp och det stöd som de behöver. Samtidigt finns det anledning redovisa vissa kritiska synpunkter i sammanhanget. Den första gäller terminologin i betänkandet. Den andra hänför sig till det föreslagna centrets övergripande uppgift, målbeskrivning och arbetsuppgifter. Den terminologi som genomgående används i betänkandet – ”mäns våld mot kvinnor och våld i samkönade relationer” – riskerar att felaktigt ge sken av att våldsamma beteenden är någonting specifikt för dels män, dels för homosexuella parförhållanden. Det är olyckligt. Det är visserligen så att våldsamma övergrepp inte är jämnt fördelade på män och kvinnor. Män utövar våld mot kvinnor (och mot män) i betydligt större utsträckning än vad kvinnor gör. Det är därför i och för sig lätt att inse att det är en pedagogisk poäng att uttrycka detta förhållande tydligt. Samtidigt är manligt kön i sig naturligtvis inte en tillräcklig faktor för att förklara förekomsten av våld i vårt samhälle. Också kvinnor utsätter för övrigt både män och kvinnor för övergrepp. Och liksom kvinnor utsätts också homosexuella för övergrepp, verbala såväl som fysiska, utanför hemmet. Terminologin bör således anpassas för att undvika det felaktiga intryck som här påtalats. Säkerhetspolisen ger årligen ut en rapport om utvecklingen av s.k. hatbrott i Sverige. Enligt den senaste rapporten (Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet, Säkerhetspolisen 2003) ökade de homofobiska hatbrotten mest av alla typer av hatbrott under år 2003. Sedan år 2000 har antalet anmälda homofobiska brott ökat med totalt 76 procent. Den vanligaste brottskategorin är olaga hot och ofredande, men på senare tid har även misshandelsbrotten ökat betydligt. Det finns idag inte någon instans vars övergripande mål är att motverka våld och hot om våld med homofobisk anknytning och att verka för att människor som utsätts för våld på grund av sexuell läggning får ett bra bemötande och stöd. Den övergripande uppgiften, målbeskrivningen och arbetsuppgifterna för det föreslagna nationella centret bör därför tydligt inkludera också våld med homofo-bisk anknytning liksom våld i samkönade relationer. ____________________ Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av utvecklingsdirektören Marie Lindberg. Hans Ytterberg Marie Lindberg (dnr 10-2005) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
