 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2006-02-15 Yttrande över Folkhälsopolitisk rapport 2005 Socialdepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats att yttra sig över Folkhälsopolitisk rapport 2005 och får med anledning härav anföra följande. Med utgångspunkt i Ombudsmannens uppdrag och ansvarsområde begränsas yttrandet till att avse sådana aspekter av betänkandet som kan antas ha bäring på rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning. Bakgrund Folkhälsopolitiken syftar till att förbättra folkhälsan och minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen. Det övergripande målet som folkhälsopolitiken strävar efter är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”. Detta övergripande mål har sedan delats upp i elva olika målområden. Statens folkhälsoinstitut (FHI) har regeringens uppdrag att samordna den nationella uppföljningen och resultatet skall redovisas i en folkhälsopolitisk rapport. Detta är den första folkhälsopolitiska rapporten. Rapporten syftar till att beskriva folkhälsans utveckling, att beskriva folkhälsoarbetet inom de olika målområdena och föreslå åtgärder för att effektivisera folkhälsoarbetet. Rapporten presenterar ett antal indikatorer som avser att mäta bestämningsfaktorerna för hälsan, dvs. de faktorer i samhällets organisation och människors livsvillkor samt levnadsvanor som bidrar till hälsa eller ohälsa. FHI menar att indikatorerna valts bl.a. mot bakgrund av att de skall vara användbara inom de politikområden där insatser bör vidtas för att påverka dessa faktorer. I folkhälsopropositionen, Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) som ligger till grund för folkhälsopolitiken lyfter regeringen fram att det är särskilt viktigt att motarbeta ojämlikheter i hälsa på grund av kön, klasstillhörighet, etnicitet eller sexuell läggning. När det gäller sexuell läggning mer specifikt konstaterar regeringen att det finns studier som visar på att homo- och bisexuella som grupp mår förhållandevis sämre än befolkningen som helhet. Regeringen menar också att det finns ett stort behov av ökad kunskap om homo- och bisexuellas levnadsvillkor och hur dessa påverkar hälsan. Mot denna bakgrund gav regeringen FHI i uppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen för homo- och bisexuella samt transpersoner (S2003/5150/FH). Uppdraget redovisades i december 2005. Övergripande synpunkter Frånvaro av diskriminering, en förutsättning för en hälsa på lika villkor För att nå det övergripande målet om en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen är det särskilt angeläget att hälsan förbättras för de grupper som är mest utsatta för ohälsa. De grupper i samhället som är mest utsatta för ohälsa är också de grupper som är mest utsatta för diskriminering i samhället.(1) Det finns alltså ett tydligt samband mellan diskriminering och ohälsa. Enligt Ombudsmannen framgår det tydligt i Folkhälsopropositionen att diskrimineringsaspekten och hänsyn till vissa gruppers utsatthet även skall genomsyra samtliga elva målområden som identifierats i syfte att nå det övergripande folkhälsomålet. Det finns i detta sammanhang anledning att också påminna om att FN:s kommitté för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i sin s.k. General Comment, nr 14/2000, om bästa möjliga hälsoförhållanden, framhållit att diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden enligt 1966 års FN-konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Diskrimineringsaspekten bör alltså gå som en röd tråd genom den folkhälsopolitiska rapporten, inte begränsas till ett separat kapitel. Visserligen anges diskriminering som en indikator inom målområde 1, delaktighet och inflytande men det är inte tillräckligt. Precis som folkhälsoperspektivet i sig inte kan begränsas till ett politik- eller samhällsområde kan inte diskrimineringsaspekten begränsas till ett enda område inom folkhälsoarbetet. Diskrimineringens effekter på hälsan kommer sig inte enbart av att vissa människors delaktighet och inflytande i allmänhet begränsas. Diskriminering och trakasserier bottnar i sociala normer och attityder som inte tillskriver alla människor samma värde och rättigheter. Som bestämningsfaktor påverkar diskrimineringen hälsan genom att ge upphov till arbetsmiljöer som missgynnar vissa grupper, en sjukvård som inte klarar att erbjuda vård på lika villkor, skolmiljöer där alla barn inte känner sig trygga, eller utomhusmiljöer där vissa grupper känner sig rädda och otrygga etc. Genom att redovisa ojämlikhet i hälsa som ett separat kapitel begränsas frågan om diskriminering till någonting som ligger utanför eller utöver det ordinarie folkhälsoarbetet och därmed behandlas inte principen om en hälsa på lika villkor som en integrerad del av folkhälsoarbetet. Ombudsmannen får dock framhålla att detta inte innebär att de ojämlika förhållandena i hälsa inte förtjänar att lyftas fram i ett eget kapitel, men den skrala information som ges i detta kapitel vittnar om bristen på integrering av diskrimineringsperspektivet inom övriga målområden. För att diskrimineringsperspektivet skall kunna integreras i folkhälsoarbetet och utgöra den röda tråd som efterlyses i folkhälsopolitikens övergripande mål måste ytterligare ansträngningar göras för att möjliggöra att det statistiska underlag som ligger till grund för denna rapport inkluderar relevanta frågor och redovisningsgrupper. Med relevanta statistiska underlag avses här de källor som ligger till grund för rapporten, t.ex. FHI:s folkhälsoenkät, Arbetsmiljöverkets (AMV) arbetskraftundersökning, Statistiska Centralbyråns (SCB) undersökningar om levnadsförhållanden m.fl. Med relevanta frågor avses sådana frågor som fångar upp upplevelser av trakasserier, kränkningar och diskriminering m.m. inom olika samhällsområden. Med redovisningsgrupper avses en uppdelning av statistiskt resultat utifrån kön, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, funktionshinder etc. Den folkhälsopolitiska rapporten har bland annat som syfte att inom en mängd olika politikområden lyfta fram problem och förslag på åtgärder. Beroende på till vilka politikområden som vissa sakfrågor hör, hamnar bestämningsfaktorn diskriminering under politikområdet Integrationspolitik i rapporten. Jämställdhet hamnar i sin tur under Jämställdhetspolitiken och fysisk tillgänglighet under Handikappolitiken (och Bostadspolitiken). Inte helt förvånande problematiseras därför bestämningsfaktorn diskriminering främst ur ett integrationsperspektiv och konklusionen blir då att diskriminering försvårar integrationen i samhället. Mot bakgrund av den idag splittrade hanteringen av diskrimineringsfrågor på den politiska nivån är det varken ovanligt eller konstigt att rapporten i detta avseende fått en kraftig slagsida mot etnisk diskriminering. Icke desto mindre är det oacceptabelt. Mot bakgrund av att FHI faktiskt ingår i ett metodutvecklingsprojekt tillsammans med bl.a. HomO, borde rapportens förslag till metodutveckling inom detta område syfta till förbättrade möjligheter att mäta diskriminering även på grund av sexuell läggning och andra i lag skyddade diskrimineringsgrunder. Detta går dock inte att utläsa av förslagen. Det kan i sammanhanget nämnas att Ombudsmannen vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om att tillskapa ett nytt politikområde där diskriminering, oavsett grund, kan fokuseras utifrån ett människorättsperspektiv. Nuvarande uppdelning blir hursomhelst direkt missvisande. Val av indikatorer Ombudsmannen har inte haft möjlighet att studera eller fördjupa sig närmare i giltigheten eller validiteten av alla de indikatorer som redovisas i rapporten. Ombudsmannen ställer sig dock frågande till tillförlitligheten avseende vissa indikatorer. De tycks inte fånga upp bestämningsfaktorn på ett adekvat sätt. Exempel på detta finns bl.a. inom målområde 3, trygga och goda uppväxtvillkor, där bestämningsfaktorn miljön i förskolan mäts genom indikatorn anställdas utbildning. Vad säger det egentligen om miljön i förskolan? Utifrån ett sådant perspektiv skulle förskolornas ekonomiska situation vara minst lika relevant. När det gäller miljön i skolan används en bra indikator, nämligen hur elever bemöts av lärare, andra vuxna och andra elever. Däremot fångar inte underlaget för indikatorn upp hur elever bemöts av andra elever. Frågan om bemötande har reducerats till hur många som blir mobbade eller slagna minst en gång i veckan. Upplevelser av kränkningar, trakasserier och diskriminering redovisas inte (se vidare under Målområde 3, Trygga och goda uppväxt villkor). Förslagen Rent generellt anser Ombudsmannen att förslagen i rapporten är vagt formulerade och att det är svårt att se hur åtgärderna avser att motverka ojämlika förhållanden i hälsa och därmed skapa en god hälsa på lika villkor. En ojämlik hälsa mellan vissa grupper kan mycket väl bottna i strukturell diskriminering av dessa grupper. Betydligt fler åtgärder borde därför ta sikte på att motverka diskriminering med avseende på samtliga i lag skyddade diskrimineringsgrunder (kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trossuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder och framöver även ålder). FHI föreslår i denna rapport att frihet från könsrelaterat våld ska bli ett nytt delmål inom folkhälsopolitiken. Det strukturella våld som drabbar kvinnor som grupp betraktat är naturligtvis ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa. Det finns dock andra former av strukturellt våld som drabbar befolkningen med ökad ohälsa som resultat. Om man avser att förbättra folkhälsan och minska skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen bör det nya delmålet inbegripa allt strukturellt våld och särskilt våldsutsatta grupper istället för att endast fokusera på könsrelaterat våld. Kvinnor är en sådan särskilt våldsutsatt grupp som bör ingå i ett delmål om strukturellt våld i syfte att bl.a. avskaffa mäns våld mot kvinnor. Fördelen med att fokusera på strukturellt våld och särskilt våldsutsatta grupper är att samtidigt som delmålet inkluderar våld mot kvinnor inkluderas alltså även andra former av strukturellt våld som riktas mot personer på grund av t.ex. etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, funktionshinder, ålder etc. I enlighet med det kunskapsbehov om homo- och bisexuellas hälsosituation som regeringen lyfte fram i Folkhälsopropositionen fick FHI i uppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen för homo- och bisexuella samt transpersoner. Uppdraget redovisades till regeringen i december 2005. HomO är medveten om att stora delar av detta s.k. hbt-uppdrag blev klara så sent att det inte var möjligt att redovisa resultatet i denna rapport. Ombudsmannen utgår från att detta är anledningen till att FHI här bara valt att hänvisa till den särskilda rapport över uppdraget som överlämnats till regeringen istället för att redovisa resultaten i denna rapport. Denna separata redovisning är naturligtvis en olycklig omständighet som FHI måhända inte kunnat råda över men icke desto mindre innebär det att det finns en uppenbar risk att åtgärdsförslag som syftar till att minska skillnaderna i hälsa som har samband med sexuell läggning inte kommer att beaktas i det fortsatta folkhälsoarbetet. Ombudsmannen har därför valt att här lyfta fram vissa av FHI:s förslag från den särskilda rapporten. Specifika avsnitt Målområde 1. Delaktighet och inflytande Det är välkommet att detta målområde inkluderar ett diskrimineringsperspektiv. Som redan nämnts under de övergripande kommentarerna lider dock avsnittet av en kraftig slagsida mot etnisk diskriminering. Under avsnittet som behandlar bestämningsfaktorn diskriminering står det att det finns studier som belägger sambandet mellan etnisk diskriminering och hälsa men att det saknas studier som belägger sambandet mellan hälsa och diskriminering på grund av kön, ålder, socioekonomisk ställning, religion och annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning. Det stämmer inte. Det finns väl belagda samband mellan hälsa och diskriminering avseende de förstnämnda grunderna. Särskilt väl belagt är väl sambandet mellan diskriminering på grund av kön och hälsa. Diskriminering på grund av kön kan också uttryckas som bristande jämställdhet och skillnaderna är väl dokumenterade. När det gäller t.ex. diskriminering på grund av sexuell läggning och sambandet med hälsa finns idag mer kunskap än vad som möjligtvis var fallet när rapporten skrevs, men HomO får instämma i att det fortfarande finns behov av utveckling inom området. Trots att FHI konstaterar att det finns ett stort behov av utveckling avseende de grunder där sambanden med hälsa är mindre väl belagda handlar resonemanget under rubriken Utveckling av bestämningsfaktorn endast om etnisk diskriminering och bristande integration. Under rubriken Insatser som påverkar bestämningsfaktorn nämns det arbete som utförs av Integrationsverket och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). HomO ställer sig kritisk till att rapporten inte ens nämner andra former av diskriminering. För närvarande driver Statens Folkhälsoinstitut (FHI), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) ett gemensamt projekt ”diskriminering och hälsa”. Syftet är bl.a. att utveckla lämpliga metoder för att över tid mäta förekomsten av diskriminering. Förhoppningsvis kommer det att bidra till en förbättrad rapportering men för detta krävs att de frågor som projektet avser att testa också inkluderas i stora statistiska och återkommande undersökningar som den folkhälsopolitiska rapporten vilar på, t.ex. FHI:s folkhälsoenkät, AMV:s arbetskraftundersökning, SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden m.fl. Målområde 3. Trygga och goda uppväxtvillkor En större andel bland homo- och bisexuella personer än i övriga befolkningen lider av nedsatt psykiskt välbefinnande. Särkskilt vanligt är detta bland unga homo- och bisexuella där även försök till självmord är mycket vanligare än bland andra ungdomar. Indikatorerna om relationen mellan barn och föräldrar samt hur elever bemöts av lärare, andra vuxna och andra elever borde utvecklas i syfte att belysa olika gruppers uppväxtvillkor, däribland homo- och bisexuellas uppväxtvillkor. Som redan nämnts under de övergripande kommentarerna ställer sig HomO frågande till tillförlitligheten avseende vissa indikatorer inom detta målområde. Av den bild av elevernas skolmiljö som beskrivs under avsnittet om utvecklingen av bestämningsfaktorn miljön i skolan är det tydligt att det finns brister i de frågor som utgör underlaget för indikatorn. Avsnittet säger ganska lite om hur eleverna upplever sin skolmiljö. Frågan om hur eleverna förhåller sig till varandra har reducerats till hur många som blir mobbade eller slagna minst en gång i veckan. Upplevelser av kränkningar, trakasserier och diskriminering redovisas inte. HomO menar att det här sättet att redovisa elevernas skolmiljö och bemötande gentemot varandra ger sken av att förutom de tre procent som utsätts för mobbning så finns det inga problem i hur eleverna bemöter varandra. Flera andra studier, däribland den nationella kartläggning som gjorts av kränkningar i skolan, Relationer i skolan – en utvecklande eller destruktiv kraft (2), ger en helt annan bild av hur elever bemöter varandra. Kartläggningen visar dels på generella kränkningar, dels på kränkningar kopplade till kön, etnicitet och sexuell läggning. Kränkningarna tar sig till stor del verbala uttryck, och ord som ”hora”, ”bög” och ”bögjävel” i olika varianter förefaller användas i stor utsträckning. En fjärdedel av eleverna i årskurs åtta och andra året på gymnasiet upplevde att de utsatts för sexuella trakasserier om även sådana verbala tillmälen inkluderas i den definitionen. En av nio elever hade upplevt homosexuellt relaterade kränkningar. Mot bakgrund av att miljön i hemmet har en stark inverkan på barns hälsa bör såväl barn-LNU som SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden utvecklas för att även ta hänsyn till den sexuella läggningens betydelse i relationen mellan barn och föräldrar. (3) Mot bakgrund av att även skolmiljön har en påverkan på barns hälsa och med tanke på kommande lagstiftning mot mobbning och kränkande behandling i skolan bör SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden även utvecklas för att ta hänsyn till kränkningar med avseende på de i lag skyddade diskrimineringsgrunderna. Kapitel 9. Ojämlikhet i hälsa – socioekonomiska och andra perspektiv HomO är som sagt medveten om att stora delar av det s.k. hbt-uppdraget blev klara så sent att det inte var möjligt att redovisa resultatet i denna rapport. Istället hänvisar folkhälsopolitiska rapporten bara till denna särskilda redovisning.(4) Detta redovisningssätt innebär en risk för att åtgärdsförslag som syftar till att minska skillnaderna i hälsa mellan homo- och bisexuella och den övriga befolkningen inte kommer att beaktas i det fortsatta folkhälsoarbetet. Redovisningen av regeringsuppdraget om homo- och bisexuellas hälsa visar på tydliga skillnader i hälsa i förhållande till heterosexuella och enligt rapporten är det också sannolikt att de här skillnaderna bottnar i en strukturell diskriminering på grund av sexuell läggning. När det gäller ojämlikhet i hälsa är det därför angeläget att lyfta fram också sådana övergripande skillnader i homo- och bisexuellas respektive heterosexuellas hälsa som inte presenteras i den folkhälsopolitiska rapporten. Urvalet av de bestämningsfaktorer som används i kapitlet om ojämlikhet i hälsa har enligt FHI främst gjorts mot bakgrund av tillgänglig statistik. HomO menar att det i detta sammanhang finns bättre lämpad statistik när det gäller diskriminering (oavsett grund) som kan hämtas direkt från folkhälsoenkäten. De bestämningsfaktorer som FHI här valt att redovisa går inte heller att bryta ner och särredovisa för olika grupper (utrikes och inrikes födda, personer med funktionshinder samt homo-, bi- och heterosexuella). Därmed blir det inte heller möjligt att belysa eventuella ojämlikheter i hälsa med avseende på de i lag skyddade diskrimineringsgrunderna. Mot denna bakgrund, som HomO ser som en allvarlig brist i den folkhälsopolitiska rapporteringen, redovisas här nedan: A. En kort inledande beskrivning av övergripande ojämlikheter i hälsa med avseende på sexuell läggning. B. Förslag till bestämningsfaktorer inom respektive målområde i syfte att belysa ojämlikheter i hälsa. Rubrikerna bygger på frågor hämtade från folkhälsoenkäten som enligt Ombudsmannens mening fångar upp de bestämningsfaktorer som är relevanta om man skall belysa ojämlikheter i hälsa och som tar hänsyn till eventuella olikheter mellan olika grupper i befolkningen. Frågorna från folkhälsoenkäten skulle lika väl kunna presenteras med avseende på kön, födelseland, ålder och till viss del även funktionshinder, men utifrån Ombudsmannens ansvarsområde redovisas här nedan resultatet av frågorna med avseende på sexuell läggning. Dessa resultat är hämtade från redovisningen av det s.k. hbt-uppdraget. Frågorna redovisas under det delmålområde där de enligt Ombudsmannens mening bör ingå som en del i den folkhälsopolitiska rapporteringen. C. Avslutningsvis redovisas förslag på vissa åtgärder från FHI:s rapport Uppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen för homo- och bisexuella samt transpersoner (S2003/5150/FH). A. Övergripande ojämlikheter i hälsa Allmänt hälsotillstånd Det är lika vanligt att ha ett bra hälsotillstånd bland homo- eller bisexuella män som bland män i övriga befolkningen. Det finns dock stora skillnader bland kvinnor. Bra hälsotillstånd är betydligt vanligare bland kvinnor i övriga befolkningen (72 procent) än bland homo- eller bisexuella kvinnor (60 procent). Det är framför allt homo- eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år och män i åldrarna 16–29 år som har ett sämre allmänt hälsotillstånd än övriga befolkningen. Bisexuella har ett något sämre allmänt hälsotillstånd än homosexuella personer. Psykisk hälsa En mycket större andel av homo- eller bisexuella personer än bland heterosexuella personer lider av nedsatt psykiskt välbefinnande. Bisexuella har sämre psykiskt välbefinnande än homosexuella. Det är framför allt vanligare att yngre bi- sexuella har sämre psykiskt välbefinnande. Ängslan, oro eller ångest är mycket vanligare bland homo- eller bisexuella personer, framför allt bland kvinnor, än i övriga befolkningen. Svår ängslan, oro eller ångest är vanligare bland bisexuella än bland homosexuella (20 respektive 13 procent). Att känna sig stressad är mycket vanligare bland homo- eller bisexuella personer i åldrarna 16–29 år och 45–64 år än ibland heterosexuella personer i samma åldersspann. En större andel bland homo- eller bisexuella personer, framför allt kvinnor, än bland heterosexuella personer uppger att de har svåra sömnsvårigheter. Självmordstankar/självmordsförsök Det är mycket vanligare att ha övervägt eller att ha försökt ta sitt liv bland homo- eller bisexuella personer än bland heterosexuella personer, särskilt i åldrarna 16-29 år. Att överväga att eller försöka ta sitt liv är vanligare bland homo- och bisexuella personer med kort utbildning och bland dem som är födda i annat land än Sverige. Fysisk hälsa Homo- eller bisexuella kvinnor har svår värk i större utsträckning än heterosexuella kvinnor. Det är vanligare bland bisexuella män i åldrarna 45–64 år än bland homosexuella män att ha svår värk. Att lida av någon långvarig sjukdom är vanligare bland homo- eller bisexuella personer än bland heterosexuella. Homo- eller bisexuella personer är överviktiga eller lider av fetma i mindre utsträckning än heterosexuella. Bland homo- eller bisexuella personer är det de med lång utbildning eller som lever i mindre städer, på mindre orter eller på landsbygden som i mindre utsträckning är överviktiga eller lider av fetma. B. Förslag till bestämningsfaktorer inom respektive målområde Målområde 1. Fråga: Socialt deltagande Det är vanligare bland homo- eller bisexuella kvinnor i åldrarna 45–64 år att ha ett lågt socialt deltagande (inte delta i sociala aktiviteter eller evenemang) än bland heterosexuella kvinnor. Lågt socialt deltagande är vanligare bland homo- och bisexuella personer som inte är föreningsaktiva eller har kort utbildning än bland de föreningsaktiva och dem med lång utbildning. Lågt socialt deltagande är också vanligare bland bisexuella som levde i mindre stad, ort eller landsbygd än bland dem som lever i storstad. Fråga: Förtroende för det omgivande samhället Homo- eller bisexuella personer har mindre förtroende för Försäkringskassan än övriga befolkningen. Homo- eller bisexuella män har även mindre förtroende för arbetsförmedlingen än män i övriga befolkningen. Förtroendet för riksdagen är större bland homo- eller bisexuella personer än bland heterosexuella personer. Fråga: Självupplevd diskriminering Bland homo- eller bisexuella personer (43 procent) var det mycket vanligare att under de senaste tre månaderna ha utsatts för kränkande behandling eller bemötande än bland heterosexuella (27 procent). Fråga: Utsatthet för hot och våld och trakasserier Det är mycket vanligare bland homo- eller bisexuella personer (14 procent) än bland heterosexuella (5 procent) att ha utsatts för hot om våld under de senaste 12 månaderna. Det är framför allt vanligare bland homo- eller bisexuella män i åldrarna 16–44 år. Utsatthet för fysiskt våld är också mycket vanligare bland homo- eller bisexuella personer (13 procent) än ibland heterosexuella personer (4 procent). Homo- eller bisexuella män i åldrarna 16–29 år är mycket utsatta, men även män i åldrarna 45–64 år och kvinnor i åldrarna 16–64 år är överrepresenterade. Målområde 2. Fråga: Rädsla för överfall, rån eller annat ofredande Det är mycket vanligare bland homo- eller bisexuella personer (40 procent) att avstå från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller ofredad på annat sätt än bland heterosexuella personer (24 procent). Det är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män att avstå från att gå ut ensam. Det är framför allt vanligare bland homo- eller bisexuella män i åldrarna 16–44 år och bland kvinnor i åldrarna 30-64 år än bland heterosexuella kvinnor och män i samma åldersspann. Målområde 3. I FHI:s redovisning av regeringsuppdraget rörande Förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet (S2002/5085/FH) föreslog FHI en närmare granskning av i vilken utsträckning barn utsätts för diskriminering och kränkningar i skolan, deras upplevda trygghet/otrygghet i bostadsområdet etc. I den nu aktuella rapporten nämns dock inte detta utvecklingsbehov närmare. Istället redovisas okritiskt statistik från SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden som ett mått på hur elever möts av andra elever. Den bild som förmedlas av barns skolmiljö ligger långt från vad de flesta andra studier säger om barns och ungas utsatthet för trakasserier och kränkande behandling. Frågan om mobbning är, som nämnts, ett alltför trubbigt instrument och det märks inte minst genom att det inte finns någon signifikant skillnad mellan den procentuella andelen som blir mobbade respektive slagna av andra elever minst en gång i veckan. Målet att inget barn skall utsättas för diskriminering är centralt i barnpolitiken. Mot bakgrund av kommande lagstiftning mot diskriminering och annan kränkande behandling i skolan bör nya frågor utvecklas inom detta målområde för att kunna bedöma miljön i skolan. Frågorna bör konstrueras så att det är möjligt att urskilja olika former av trakasserier på grund av t.ex. kön, etnisk tillhörighet, religion och annan trossuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder etc. Målområde 4. Självskattad arbetsorsakad ohälsa bör ta hänsyn till såväl den fysiska som psykiska arbetsmiljön på arbetsplatsen. Utöver detta behöver även utredas möjligheten att bryta ner frågan utifrån de redovisningsgrupper som FHI identifierat som relevanta för att beskriva ojämlikheter i hälsan. Ombudsmannen föreslår att detta görs genom en utveckling av SCB:s arbetskraftsundersökning. Målområde 6. Fråga: Vårdutnyttjande Det är vanligare bland homo- eller bisexuella än bland heterosexuella att ha sökt sjukvård. Bland homo- eller bisexuella kvinnor är det vanligare att ha haft kontakt med psykolog, sjukgymnast eller att ha varit inlagd på sjukhus än bland heterosexuella kvinnor. Bland homo- eller bisexuella män är det vanligare att ha besökt läkare på sjukhus än bland heterosexuella män. Målområde 9. Fråga: Fysisk aktivitet Homo- eller bisexuella kvinnor i åldrarna 16–29 och 45–64 år och män i åldrarna 30–44 år har en mer stillasittande fritid än heterosexuella personer. Det är vanligare att homo- och bisexuella personer med kort utbildning har stillasittande fritid än bland dem med lång utbildning. Målområde 11. Det är välkommet att kapitlet om ojämlikhet i hälsa tar upp skillnader mellan homo- och bisexuellas tobaks- och alkoholkonsumtion i förhållande till heterosexuellas. Den högre konsumtionen av bl.a. alkohol bland homo- och bisexuella är bekymmersam. Detta förhållande bör även redovisas under huvudrapporteringen av målområde 11 och inte endast i detta separata kapitel. C. Förslag till vissa åtgärder för att minska skillnaderna i hälsa Enligt FHI:s redovisning till regeringen är diskrimineringen i samhället sannolikt den främsta orsaken till den högre psykiska ohälsan bland homo- och bisexuella personer. Även annan utsatthet, som exempelvis hot om våld samt rädsla för överfall, rån eller annat ofredande är faktorer som sannolikt påverkar den psykiska ohälsan hos homo- och bisexuella. Frågan om diskriminering på grund av sexuell läggning är en central jämlikhetsfråga och detta bör också leda till insatser för att minska ojämlikheterna i hälsa. FHI ger förslag på ett antal åtgärder i rapporten Uppdrag att undersöka och analysera hälsosituationen för homo- och bisexuella samt transpersoner (S2003/5150/FH) som överlämnades till regeringen i december 2005. I rapporten föreslås bl.a.
Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av utvecklingsdirektören Marie Lindberg. Fotnoter
Hans Ytteberg Marie Lindberg (dnr 791-2005) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
