 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2005-11-03 Yttrande över departementspromemorian Vuxenutbildningslag (DS 2005:33) Utbildnings- och kulturdepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats att yttra sig över promemorian Vuxenutbildningslag (DS 2005:33) och får med anledning härav anföra följande. Med utgångspunkt i Ombudsmannens uppdrag och ansvarsområde begränsas yttrandet till att avse sådana aspekter på utbildningsväsendet som är kopplade till sexuell läggning eller rätten till likabehandling. Tystnadens tyranni - en form av institutionaliserad diskriminering Nedan följer en beskrivning av HomO:s erfarenheter på utbildningsområdet. Våra förslag i remissyttrandet skall ses mot bakgrund av dessa erfarenheter. Arbetet mot homofobin i samhället har de senaste åren fått en ökad prioritet. HomO har haft anledning att se på vilket sätt denna prioritering också fått genomslag inom skolans område. Vår erfarenhet så här långt är att det inom skolans värld saknas strukturer som ger stöd åt de medarbetare inom skolan som på eget initiativ tar sig an homofobin i undervisningen. Enskilda skolor och lärare kan ha en föredömlig inställning och bedriva ett mycket bra arbete när det gäller att arbeta mot homofobi, kränkningar eller diskriminering på grund av sexuell läggning. Men det är drivkraften och engagemanget hos enskilda personer som är den avgörande faktorn för synliggörandet av homosexualiteten i skolmiljön, inte styrning och tydliga riktlinjer från centrala organ eller styrdokument. Det är inte rimligt att en sådan situation får fortsätta. Statens folkhälsoinstitut konstaterade 1997 i en uppföljning (”Vad hände sen?" rapport 1997:28) att det inte hade hänt så mycket under de senaste tio åren när det gäller myndigheternas åtgärder för att förbättra homosexuellas situation. Rapporten pekade på att det under de då senaste tio åren inte hade skett någon nämnvärd utveckling när det gäller lärarhögskolornas och universitetens utbildning om homo- och bisexualitet. Det bidrar till att det blir svårt att i handling översätta skollagens och läroplanernas skrivningar och föresatser bl.a. om att elever inte ska behöva utsättas för kränkningar. I doktorsavhandlingen Hatbrott? Homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för brott, (Tiby E, 1999) beskrivs att hot, hets och våld mot homosexuella förekommer i två av våra vanligaste vardagsmiljöer, nämligen i skolan och på arbetsplatsen. Det är just i dessa miljöer de flesta av oss tillbringar en stor del av vår vakna tid. Hon visar i sin avhandling på en skillnad mot tidigare uppgifter där man främst utmålat gatu- och parkvåld som det största hotet mot homosexuellas trygghet. Idag finns det ett påtagligt glapp mellan målformuleringarna och verkligheten i skolan. Å ena sidan är skolans uppdrag när det gäller värdegrundsfrågor mycket tydligt, eleverna skall påverkas och skolas in i den värdegrund som handlar om allas lika rättigheter och möjligheter oavsett t.ex. kön, funktionshinder, etnicitet och sexuell läggning. Å andra sidan är det ett faktum att många homo- och bisexuella lärare inte vill eller vågar vara öppna med sin sexuella läggning (Arbetslivsinstitutets rapport, Diskriminering på grund av sexuell läggning bland kvinnor och män organiserade i svenska fackliga organisationer, 2004) En av orsakerna till att marginaliseringen och diskrimineringen av homo- och bisexuella i skolan är så svår att identifiera är den starka heteronormativiteten som nästan alltid tas för given. Med heteronormativitet menar vi att heterosexualitet uppfattas som det normala, givna och förväntade. Därmed blir annan sexualitet betraktad som ovanlig och konstig/avvikande. Här finns det också klara kopplingar till könsmaktsordningen och antagandet om kvinnors och mäns olikhet där det finns regler och normer för hur dessa två kategorier skall uppföra sig. Övergripande mål 1 kap. 5 § I 1 kap. 5 § beskrivs att all utbildning skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar såsom […] alla människors lika värde. Det finns anledning att påpeka att formuleringen innehåller en ofullständig och därför inkorrekt återgivning av artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter” är den korrekta lydelsen. I Vuxenutbildningslagens inledande text är det viktigt att det framgår att utbildningen tar fasta på inte bara den till intet förpliktigande likheten i värde utan även dess nödvändiga följeslagare – nämligen likheten i rättigheter. Ett sådant tillägg i lagtexten skulle göra tydligt att lika värde också måste omsättas i praktisk handling till försvar för rätten till likabehandling. Det saknas idag kunskap om hur skolorna i allmänhet arbetar med ämnes-området mänskliga rättigheter. Vi vet inte heller hur kunskapsläget ser ut i skolan om att rätten till likabehandling utan åtskillnad på grund av sexuell läggning, likaväl som t.ex. ras, hudfärg, kön eller religion, är en grundläggande mänsklig rättighet och inte en förhandlingsbar förmån. Det finns vidare ingen tillgänglig rapportering som visar i vilken utsträckning de som arbetar i skolorna uttolkar begrepp som ”respekt för alla människors lika värde” eller ”respekt för den enskilda människans frihet och värdighet” såsom omfattandes också skydd för homo- och bisexuella människors rättigheter. Tvärtom talar det mesta för att så inte är fallet. Skolverkets rapport Relationer i skolan – en utvecklande och destruktiv kraft (2002) redovisar stora brister i skolans hantering av såväl homosexualitet som homofobi. Enligt promemorians förslag till ny lag ska den nuvarande bestämmelsen i skollagen om skolans skyldighet att motverka kränkande behandling föras vidare. Samtidigt föreslås att den exemplifierande uppräkningen i den aktuella paragrafen skall tas bort. Mobbning och rasistiska beteenden skall alltså inte längre nämnas särskilt. Departementet har gjort den bedömningen att en uppräkning av olika former av kränkande behandling är svår att göra helt uttömmande. Enligt HomO:s uppfattning är förslaget både feltänkt och skadligt. Vad man glömmer är att områden som är långt ifrån självklara i skolans värld riskerar att få svårt att få genomslag. Kränkningar på grund av sexuell läggning är ett uppenbart exempel på ett sådant område. Av promemorians resonemang kan man dra slutsatsen att den i det här avseendet ansett att lagtexten inte skall tyngas genom att man ”tar upp allt”. Hellre än att lägga till sexuell läggning i bestämmelsen väljer man att föreslå att alla exempel på kränkningar tas bort. Genom denna formella ”equality in misery” riskerar allt att fortsätta som förut. Den tidigare nämnda skolverksrapporten Relationer i skolan – en utvecklande och destruktiv kraft beskriver mycket tydligt att området sexuell läggning varken är inarbetat eller självklart. Istället redovisas brister i skolans hantering av såväl homosexualitet som homofobin. Rapporten beskriver hur skolorna i sitt arbete med värdegrundsfrågor förefaller utesluta sexuell läggning. På samma sätt beskrivs att homofobi och homosexualitet enligt eleverna är det område som generellt sett minst tas upp i skolan. Homosexualitet är också minst uppmärksammat i de lokala styrdokumenten. Jämför också promemorians slutsats med utbildnings- och forskningsministerns syn på hanteringen av sexuell läggning inom ramen för 1960 års Unesco kon-vention mot diskriminering i utbildning. Den framgår av ett skriftligt svar på en riksdagsfråga (2002/03:582) om Unesco-konventionen och homosexuellas mänskliga rättigheter. I konventionens artikel 1 finns en definition av diskriminering som inte uttryckligen innefattar sexuell läggning. I konventionen beskrivs att diskriminering i undervisningen kränker mänskliga rättigheter och att Unesco är skyldigt att fördöma varje form av diskriminering samt främja lika tillgång och lika behandling för alla inom undervisningen. I svaret på riksdagsfrågan framhåller det ansvariga statsrådet att ”trots att konventionen inte uttryckligen tar upp sexuell läggning som en grund för diskriminering, omfattas även olikformig behandling på grund av sexuell läggning av konventionen. Jag har dock den uppfattningen att man bör verka för att konventioner av detta slag uttryckligen omfattar förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning” Det behov av förtydliganden som regeringen på detta sätt gett utryck för gäller emellertid inte enbart internationell konventionstext utan i ännu högre grad ”på hemmaplan” och inte minst också för vuxenutbildningens övergripande mål-paragrafer. Erfarenheten säger oss att när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna så måste det uttryckas klart och entydigt att de också inkluderar rätten att inte diskrimineras på grund av sexuell läggning. Eftersom detta är långt ifrån själv-klart för alla måste man tala klarspråk och inte medvetet eller omedvetet utelämna tydligt inkluderande skrivningar, förutan vilka ingen eller väldigt få förstår att läsa in denna rätt. Sammanfattningsvis är det därför enligt HomO:s mening nödvändigt att, tvärtemot vad som föreslagits, direkt i vuxenutbildnings-lagens författningstext ta in formuleringar som gör skolans skyldighet att verka mot homofobi, diskriminering och andra kränkningar som har samband med sexuell läggning tydlig. Att det månne inte går att härutöver täcka in varje form annan tänkbar form av särbehandling är inget hållbart motargument i samman-hanget. Det allmännas skyldighet att särskilt motverka diskriminering på vissa grunder, däribland sexuell läggning slås fast redan i grundlagen (se 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen). Den skyldigheten bör komma till utryck på motsvarande sätt också här. Promemorians hänvisning till lagen om likabehandling av studenter i högskolan och att därmed endast ta med den generellt formulerade passusen om att aktivt motverka diskriminering räcker inte. 1 kap. 7 § Ombudsmannen välkomnar att kravet på en icke – konfessionell skola omfattar det vidare begreppet verksamhet och inte enbart undervisningen i skolan. 2 kap. 3 § Verksamhet på entreprenad Idag finns ett stort antal utbildningsanordnare vid sidan av kommunernas egen utbildningsorganisation. Kommunerna har enligt kommunallagens 3 kap. 16 § möjlighet att uppdra åt annan att utföra utbildning. Reglerna om offentlig upphandling blir därför av stor betydelse också för utbildningsområdet. Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling anger villkoren för prövning av anbud och anbudsgivare. Genom upphandling av utbildning har flera nya utbildningsföretag också kommit att etableras. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) fick år 2002 ett uppdrag av regeringen (2002-01-17, Fi2002/422) att ta fram exempel på antidiskrimin-eringsklausuler som kan användas i kontrakt som tilldelas i offentlig upphandling. I en rapport 2002-05-31 redovisar NOU exempel på sådana antidiskrimineringsklausuler. I det slutgiltiga klausulförslag som presenterades i rapporten har NOU inte beaktat de synpunkter HomO och övriga ombudsmän mot diskriminering framfört vid sina tidigare samråd med NOU. NOU:s klausulexempel innebär att leverantören vid utförandet av uppdraget i Sverige ska följa vid varje tid gällande antidiskrimineringslagstiftning i arbetslivet. Enligt HomO:s uppfattning bör en antidiskrimineringsklausul innehålla ett åtagande från leverantörens sida att följa all gällande antidiskriminerings-lagstiftning, inte endast den som gäller för arbetslivets område, t.ex. även lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering (16 kap. 9 § BrB) och lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Som ett exempel på utformningen av en sådan mer heltäckande klausul kan nämnas den som JämO, DO, HO, HomO och Integrationsverket enats om att använda i sina egna upphandlingar. De centrala delarna i den lyder som följer: § 1 Leverantören ska följa vid varje tillfälle gällande antidiskrimineringslag. De lagar som f.n. avses är artikel 141 EU-fördraget, 16 kap. 9 § brottsbalken, jämställdhetslagen (1991:433), lagen (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder och lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan samt lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. § 2 Leverantören ska i sina kontakter med eventuella underleverantörer ålägga dem den skyldighet som anges i § 1. Leverantören svarar gentemot den upphandlande enheten för underleverantörers brott mot antidiskrimineringslagarna i § 1. § 3 Brott mot förpliktelserna i 1 och 2 §§ är ett väsentligt kontraktsbrott. Den upphandlande enheten har därför rätt att häva kontraktet om de har överträtts av leverantören eller av underleverantör. Också med tanke på det planerade förslaget till lagstiftning om ett förbud mot diskriminering inom skolväsendet, är det enligt HomO:s uppfattning helt otillräckligt att använda antidiskrimineringsklausuler som är så begränsade som den som NOU föreslagit. Systematiskt kvalitetsarbete 3 kap. 2 – 3 §§ Enligt HomO:s uppfattning behövs en ökad tydlighet generellt sett och oavsett valet av styrsystem inom skolans område. Målet i styrsystemet måste vara så tydligt att det kan uppfattas av alla aktörer. Man måste i uppföljning, utvärdering och tillsyn bli mycket bättre på att titta på hanteringen av frågor som rör respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive kränkande särbehandling på grund av sexuell läggning och homofobi. För att få homo- och bisexualitet berört i olika ämnen på ett integrerat sätt krävs bl.a. tydligare skrivningar i både vuxenutbildningslagen och läroplaner. Med hänvisning till en långtgående delegering och en motvilja mot detaljregleringar har dessa texter emellertid blivit så allmänt hållna att de snarast bidrar till osynliggörandet av homo- och bisexuella elever. Allmänna och generella skrivningar tolkas alltid utifrån den heterosexuella normen. I skolans arbete med den s.k. värdegrunden har det också blivit uppenbart att associationerna till homofobi eller diskriminering på grund av sexuell läggning hör till undantagen. Det är enligt HomO:s mening ett resultat bl.a. just av att frågorna döljs bakom uttryck som ”rasism, främlingsfientlighet m.m.” För att leva upp till en godtagbar kvalitetssäkring ställs det stora krav på målformulering i arbetet med de nationella målen för utbildningen. Generella formuleringar omöjliggör varje form av utvärdering eller uppföljning i syfte att studera måluppfyllelsen. Som ett exempel på detta kan nämnas att Högskole-verket i sin uppföljning av lärarutbildningen exkluderade en uppföljning av huruvida lärosätena inkluderade homofobi och homosexualitet inom ramen för värdegrundsarbetet. En student skall för att få ut lärarexamen bl.a. kunna förmedla och förankra samhällets och demokratins värdegrund. Då sexuell läggning inte omnämns i något av skolans styrdokument fann Högskoleverket att man inte hade grund för att i utvärderingen av värdegrundsarbetet utreda huruvida området sexuell läggning och homofobi inkluderades i värdegrundsarbetet. Regeringen måste därför vara mycket tydlig i sitt uppdrag till Skolverket gällande myndighetens arbete med att genomföra arbetet med läroplanerna. Tydlig med att rätten till likabehandling utan åtskillnad på grund av sexuell läggning är en grundläggande mänsklig rättighet och inte en förhandlingsbar förmån. Diciplinära åtgärder 10 kap.3 § Ombudsmannen tillstyrker lagförslagets tydlighet kring de disciplinära åtgärderna. Motsvarande paragraf i förslaget till ny skollag var mer allmänt formulerat och saknade denna tydlighet. Reglering av diskriminering I nuläget omfattas vuxenutbildningen av skollagen. De som i framtiden föreslås skyddas av en lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever i skolan m.m (U2005/4649/S) är barn och elever som omfattas av den verksamhet som regleras i skollagen. Genom föreliggande förslag till vuxenutbildningslag och ikraftträdandet av den nya skollagen kan en situation uppstå där elever vid kommunal vuxenutbildning för vuxna, utbildning för vuxna med utvecklingsstörning och utbildning i svenska för invandrare står utan diskrimineringsskydd. En sådan situation är enligt HomO:s mening inte acceptabel. Regeringen måste därför utforma ett förslag som garanterar att vuxenutbildningen inte vid något tillfälle står utanför en lag om förbud mot diskriminering. Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av utvecklingsdirektören Christine Gilljam. Hans Ytterberg Christine Gilljam (dnr 583-2005) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
