 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2005-02-22 Yttrande över betänkandet Att lära för hållbar utveckling (SOU 2004:104) Utbildningsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats att yttra sig över betänkande Att lära för hållbar utveckling (SOU 2004:104) och får med anledning härav anföra följande. Sammanfattning Ombudsmannen har utifrån sitt uppdrag och ansvarsområde inga invändningar mot de förslag som läggs fram i betänkandet. Det är däremot viktigt att man i ambitionen med innehåll och styrning inte upprepar dagens problem. Dessa består i att den heteronormativa ansatsen hos dem som arbetar med frågorna aktivt osynliggör rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning. Personer som är en del av majoritetssamhället ser inte behov och frågeställningar som berör homo- och bisexuella. Mänskliga rättigheter – en hållbar utveckling – sexuell läggning Rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning (dvs. homo-, bi- eller heterosexualitet) är en grundläggande mänsklig rättighet skyddad i det internationella MR-systemet av konventioner m.m. Exempel på detta är Europakonventionen den 4 november 1950 om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och 1966 års båda FN-konventioner om medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och naturligtvis också den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s konvention om barns rättigheter. Att rätten till likabehandling oavsett också sexuell läggning är en grundläggande mänsklig rättighet innebär dessvärre inte att den också respekteras, vare sig i Sverige eller i andra länder, vare sig i arbetslivet eller på andra samhällsområden. Principiella synpunkter Betänkandet tar upp globala nyckelområden som bör vara centrala innehåll i utbildningar för hållbar utveckling. Exempel på sådana kan vara mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning. I ett tidigare betänkande En rättvisare värld utan fattigdom (SOU 2001:96) definieras vad som avses med fattigdomsbegreppet; denna beskrivning stämmer väl överens med regeringens proposition Gemensamt ansvar: Sveriges politik för en global utveckling. I enlighet med dessa resonemang är fattigdomen flerdimensionell och bör definieras utifrån den bild av fattigdomen som de fattiga själva beskriver. Förutom brist på mat och hälsa nämns att brist på säkerhet och makt är andra dimensioner av fattigdom, liksom sårbarhet och förnedring. Utifrån denna beskrivning av fattigdomen konstateras sedan att fattigdomen kan ta sig olika uttryck beroende på ålder, kön, eventuella funktionshinder, geografisk hemvist och etnisk grupptillhörighet. Här glömmer man bort faktorn sexuell läggning, trots att just bristen på makt och säkerhet samt begrepp som sårbarhet och förnedring ständigt återkommer i rapporter där homo- och bisexuella människor vittnar om sina liv och sin vardag. Det finns anledning att påminna om utredningens slutsats, att varaktig fattigdomsbekämpning främjas av strävanden efter demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Just därför måste också rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning ges en tydlig plats i sammanhanget. Utbildning i praktiken När det gäller respekten för mänskliga rättigheter såsom just universella rättigheter – och inte förhandlingsbara förmåner – måste det uttryckas klart och entydigt att dessa inkluderar även rätten att inte diskrimineras på grund av sin sexuella läggning. Eftersom det är långt ifrån självklart för alla måste man i exemplifierande uppräkningar skriva ut detta faktum och inte medvetet eller omedvetet dölja sexuell läggning bakom ett ”m.m.” eller ett ”etc.” där ingen eller väldigt få förstår att läsa in begreppet. Utredningen konstaterar vid ett flertal tillfällen att perspektivet hållbar utveckling många gånger saknas i utbildningarna. Direkta paralleller kan man dra till avsaknaden av aspekten sexuell läggning inom ett flertal ämnesområden i skolan. Och orsakerna syns vara desamma, avsaknad av kunskap, helhetssyn, osäkerhet kring hur ämnet skall konkretiseras och vilsenhet kring pedagogisk metod. Utredningen skriver ”De fåtal undersökningar som gjorts tyder på att det finns svårigheter att integrera sociala, ekonomiska och ekologiska faktorer i den pedagogiska verksamheten/undervisningen”. Detta kan direkt jämföras med hur Skolverket utryckte sig i regeringsrapporten Relationer i skolan – en utvecklande eller destruktiv kraft. Där står ” Skolorna är återhållsamma med att hjälpa eleverna att reflektera över samvaron med andra på skolorna och att undersöka vad sociala handlingar mellan skolkamrater betyder. Inte minst blir detta tydligt när det gäller t.ex. frågor om homosexualitet”. Högskoleverkets ”studentspegel” visar på att studenterna anser att värderingsdiskussioner förekommer i liten utsträckning. I betänkandet ges intryck av att avsaknaden av sådana diskussioner enbart hänför sig till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar. HomO:s erfarenhet är att den bristen också finns inom yrkesutbildningar där just denna kompetens är en nödvändig förutsättning för att kunna utöva en viss profession. Två sådana exempel på utbildningar är socionomutbildningen och lärarutbildningen, där undervisning kring sexuell läggning verkar saknas på de allra flesta lärosäten. Högskoleverket, skriver utredningen, menar att många lärosäten arbetar ambitiöst med jämställdhet och mångfaldsfrågor. HomO har i olika sammanhang haft anledning att konstatera att oavsett om man tittar till undervisningens innehåll eller lärosätet som arbetsplats tolkas mångfald som etnisk mångfald. Få har ett brett mångfaldsbegrepp som också inkluderar sexuell läggning och funktionshinder. Universitet och högskolor har sedan ett par år tillbaka en skyldighet att upprätta handlingsplaner kring främjandet av lika rättigheter för studenter och sökande. Man har initialt haft stora svårigheter i det arbetet. Svårigheterna har bestått i att man inte förstår hur man skall göra för att uppfylla lagens krav på målinriktat arbete kring diskrimineringsgrunden sexuell läggning. Dessa svårigheter att genomföra ett främjandearbete kring sexuell läggning gentemot studenterna torde också genomsyra arbetet när det gäller att i undervisningens innehåll synliggöra frågor kring sexuell läggning och homofobi. Styrningen HomO delar utredningens uppfattning om de nationella styrdokumenten för förskola, skola och vuxenutbildningen dvs. att verkställaren inte alltid förstår eller kan förverkliga beslutfattarens intentioner. HomO har i sitt remissvar över betänkandet Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) lämnat synpunkter på utbildningsväsendets styrsystem. Kortfattat gick svaret ut på att enligt HomO:s uppfattning behövs en ökad tydlighet generellt sett och oavsett valet av styrsystem inom skolans område. För att få homo- och bisexualitet berört i olika ämnen på ett integrerat sätt krävs bl.a. tydligare skrivningar i både skollag och läroplaner. Med hänvisning till en långtgående delegering och en motvilja mot detaljregleringar har dessa texter emellertid blivit så allmänt hållna att de snarast bidrar till osynliggörandet av homo- och bisexuella elever liksom av den allmänna principen om rätt till likabehandling oavsett sexuell läggning. Allmänna och generella skrivningar tolkas alltid utifrån den heterosexuella normen. I skolans arbete med den s.k. värdegrunden har det också blivit uppenbart att associationerna till homofobi eller diskriminering på grund av sexuell läggning hör till undantagen. Det är enligt HomO:s mening ett resultat bl.a. just av att frågorna döljs bakom uttryck som rasism, främlingsfientlighet m.m. Målet i styrsystemet måste vara så tydligt att det kan uppfattas av alla aktörer. Man måste i uppföljning, utvärdering och tillsyn bli mycket bättre på att titta på hanteringen av frågor som rör respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive homofobi och kränkande särbehandling på grund av sexuell läggning. För att leva upp till en godtagbar kvalitetssäkring och klara den förstärkta målstyrningen ställs det stora krav på målformulering i arbetet med de nationella målen för utbildningen. Generella formuleringar omöjliggör varje form av utvärdering eller uppföljning i syfte att studera måluppfyllelsen. Kompetensfrågor För att inte iscensättandet av arbetet med utbildning för hållbar utveckling skall innebära ytterligare ett område som osynliggör frågor kring sexuell läggning och homofobi krävs kompetensutveckling. Ett ambitiöst program för utbildning om de mänskliga rättigheterna – inklusive rätten till icke-diskriminering oavsett sexuell läggning – måste läggas upp och genomföras. Det bör vara omfattande, långsiktigt och ta sikte på att uthålligt förändra förhållningssättet till de mänskliga rättigheterna, både i Sverige och i våra relationer till andra länder. Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av utvecklingsdirektören Christine Gilljam. I beredningen har även deltagit utvecklingsdirektören Marie Lindberg. Hans Ytterberg Christine Gilljam (dnr 798-2004) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
