 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2006-09-20Yttrande över betänkandet Ny häkteslag (SOU 2006:17) Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats att yttra sig över betänkandet Ny häkteslag (SOU 2006:17). Med utgångspunkt i Ombudsmannens uppdrag och ansvarsområde begränsas yttrandet till att avse sådana aspekter av utredningens förslag som har samband med rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning. Som konstateras i betänkandet måste den självklara utgångspunkten vid alla samhälleliga frihetsberövanden vara de övergripande principer om grundläggande rättigheter som kommit till uttryck i såväl regeringsformen som i de internationella överenskommelser om skydd för de mänskliga rättigheterna som Sverige är bundet av. Ombudsmannen delar utredningens uppfattning att det är önskvärt att det i en ny häkteslag slås fast de grundläggande rättsliga principer som gäller beträffande behandling av de intagna, och att de bestämmelser av denna typ som finns i nuvarande lag bör kompletteras, utvecklas och förtydligas. Vid utformningen av lagtexten i denna del måste enligt Ombudsmannens uppfattning hänsyn tas till att de instrument som det hänvisas till i betänkandet bl.a. innebär att ett frihetsberövande inte får innebära någon risk för att den intagne blir utsatt för fysiska eller psykiska övergrepp, vare sig från personal eller från andra intagna. I sammanhanget måste också beaktas vad som i 1 kap. 2 § fjärde stycket regeringsformen stadgas om det allmännas skyldighet att motverka diskriminering. Ett frihetsberövande kan naturligtvis inte tillåtas innebära att exempelvis rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning inskränks. Medan Ombudsmannen inte har någon invändning i sig mot den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 5 §, kan konstateras att denna är mycket allmänt formulerad. Enligt Ombudsmannens uppfattning bör den nya lagen på ett tydligare sätt ge uttryck för det allmännas skyldighet att säkerställa att den intagne under frihetsberövandet inte utsätts för fysiska eller psykiska övergrepp i form av t.ex. våld, hot om våld, trakasserier, diskriminering eller annan kränkande behandling, vare sig från personal eller från andra intagna. I betänkandet föreslås att idag gällande regler om placering och gemensam vistelse skall förtydligas. Huvudregel i detta avseende skall även fortsättningsvis vara att den intagna skall få vistas tillsammans med andra intagna om han eller hon önskar det. Som en genomgående princip för placeringen föreslås på samma sätt som idag gälla, att placering och gemensam vistelse skall utformas så att man förhindrar eller försvårar förbindelser mellan intagna som kan antas påverka varandra i mål eller ärenden. Placering och gemensam vistelse skall enligt förslaget vidare utformas bl.a. så att intagna inte utsätts för olämpligt inflytande av andra intagna. (2 kap. 2-5 §§). Som angivits i HomO:s remissyttrande över betänkandet Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) har Ombudsmannen, bl.a. genom anmälningar från enskilda, uppmärksammats på att det vid landets kriminalvårdsanstalter förekommer att homo- och bisexuella intagna utsätts för trakasserier och andra allvarliga kränkningar av andra intagna. Enligt HomO:s bedömning finns det anledning att befara att motsvarande oacceptabla beteenden mellan intagna kan förekomma även på landets häkten. Ombudsmannan vill i denna del framhålla vikten av att placering och gemensam vistelse utformas så att risken för diskriminering och trakasserier mellan intagna bl.a. på grund av sexuell läggning minimeras. Ombudsmannen anser att en regel med detta innehåll bör införas i lagtexten. I sammanhanget kan tilläggas att det i situationer då ett flertal intagna kränker en annan intagen t.ex. genom trakasserier inte bör komma ifråga att avskilja den individ som trakasserierna riktat sig mot. Ett sådant agerande kan sägas uppmuntra ett fortsatt oacceptabelt beteende genom att förövarna upplever att de vunnit framgång med sina trakasserier. Det finns också en mycket tydlig risk att den utsatte i en sådan situation upplever att han eller hon är en del av problemet. I akuta situationer måste emellertid den utsattes personliga säkerhet naturligtvis sättas före en ur diskrimineringssynpunkt optimal behandling. Avslutningsvis kan konstateras att det i lagförslagets 2 kap. 10 § föreslås att det skall införas en möjlighet för en intagen som så önskar, att redan under häktestiden, i samråd med Kriminalvården, planera och förbereda verkställigheten av en eventuellt kommande anstaltsvistelse eller annan påföljd. Detta förutses kunna ske t.ex. genom att arbetet med upprättandet av en verkställighetsplan påbörjas redan i detta skede. Ombudsmannen vill i anslutning härtill erinra om vad som i ovannämnda remissyttrande framhållits om att utformningen av en sådan verkställighetsplan bl.a. bör ta hänsyn till om det finns risk för att individen begår brott som avser att kränka andra intagna eller personal med avseende på bl.a. sexuell läggning. _______________ Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av juristen Mattias Falk. Hans Ytterberg Mattias Falk (dnr 363-2006) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
