 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2006-12-01Yttrande över delbetänkandet Ansvarsfull servering – fri från diskriminering (SOU 2006:56) Regeringen Socialdepartementet 103 33 STOCKHOLM Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har förelagts att yttra sig över delbetänkandet Ansvarsfull servering – fri från diskriminering (SOU 2006:56). Ombudsmannen får med anledning härav redovisa följande synpunkter. Med utgångspunkt i Ombudsmannens uppdrag och ansvarsområde begränsas yttrandet till sådana aspekter av utredningens förslag som har samband med rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning. Sammanfattning HomO tillstyrker utredningens förslag beträffande åtgärder för att förhindra eller försvåra diskriminering på serveringsställen, med de synpunkter som nedan anges och som kan sammanfattas enligt följande. All utbildning i ansvarsfull alkoholhantering eller alkoholservering bör inkludera kunskap rörande diskriminering och kunskap om hur den kan förebyggas. Denna kunskap är viktig för all personal, inte minst för ordningsvakter och entrévärdar. I syfte att uppnå ökad tydlighet beträffande innehållet i den föreslagna obligatoriska utbildningen för tillståndshavare bör det i lagtexten uttryckligen anges att utbildningen skall avse kunskaper i gällande diskrimineringslagstiftning. Det föreslagna uppdraget till Statens folkhälsoinstitut (FHI) avseende framtagande av nya riktlinjer för utbildningarna bör tydligt ange att riktlinjerna skall tas fram i samverkan med Ombudsmännen. För det fall restauranger med serveringstillstånd skall åläggas skyldighet att utöva s.k. egentillsyn bör de program som skall upprättas inom ramen för denna även omfatta de åtgärder som serveringsstället avser att vidta för att motverka diskriminering HomO delar uppfattningen att indragning av serveringstillstånd bör kunna ske utan att någon dömts för olaga diskriminering. Enligt Ombudsmannens uppfattning innehåller emellertid betänkandet inte tillräckligt tydliga riktlinjer för vad kommunerna skall kunna grunda sina beslut i detta sammanhang på. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att detta förtydligas. De praktiska och rättsliga frågeställningar som kan uppstå i samband med en sådan överföring av information om misstänkt eller konstaterad diskriminering som utredningens förslag i denna del tycks förutsätta bör även göras till föremål för ytterligare överväganden. Ombudsmannen anser för övrigt att det är olyckligt att utredningen inte föreslagit ett generellt krav på tydliga och väl synliga insläppsregler vid serveringsställen eftersom det avsevärt skulle underlätta för såväl besökare vid serveringsställen som för tillsynsmyndigheter att bedöma huruvida diskriminerande regler tillämpats eller ej. Övergripande synpunkt Utredaren har valt att redovisa sitt uppdrag i två delar. Den ena delen avser krav på utbildning för ansvarsfull alkoholservering. Den andra delen avser åtgärder för att förhindra diskriminering. I enlighet med utredningens uppdrag går flertalet av utredningens förslag i den andra delen ut på att motverka diskriminering genom utbildningsinsatser. Själva uppdelningen mellan utbildning i ansvarsfull alkoholservering å ena sidan, och diskriminering å andra sidan, har dock resulterat i en stundtals mindre tydlig och inte i alla delar konsekvent hantering av diskrimineringsfrågan i utbildningsdelen. Till exempel föreslår utredningen i avsnitt 4.8.4, om utbildning för serveringspersonal och övrig personal, att även frågor om ”diskriminering, vilka regler som gäller och hur diskriminering kan motverkas bör ingå i utbildning i ansvarsfull alkoholservering”. I avsnitt 4.8.5 och 4.8.6 föreslår man att ordningsvakter och entrévärdar bör få utbildning i ansvarsfull alkoholhantering. I det senare förslaget framgår det dock inte om kunskap i frågor rörande diskriminering skall ingå i utbildningen eller ej. Det saknas vidare motivering till varför utbildning i diskrimineringsfrågor endast skulle vara relevant för vissa målgrupper vilket gör det svårt att bedöma huruvida eventuella skillnader i utbildningens innehåll grundar sig på ett medvetet ställningstagande från utredningens sida. Enligt Ombudsmannens uppfattning är det angeläget att kunskap om diskriminering och hur den kan förhindras ingår som ett moment i den utbildning om ansvarsfull alkoholservering som skall ges till alla de olika personalkategorier som berörs i betänkandet. Utbildning och examination för tillståndshavare Enligt utredningens förslag får serveringstillstånd endast meddelas den som genomgått tillståndsutbildning och godkänts vid skriftligt prov. Tillståndsutbildningen skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga om främst 1. rättsregler, 2. företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag, 3. ansvarsfull alkoholhantering och 4. hur man kan motverka brottslighet vid serveringsställen. Av de allmänna övervägandena i avsnitt 4.8.1 framgår att frågor rörande diskriminering avsetts inkluderas i den fjärde punkten. I betänkandet anges således att utbildningen och examinationen bör inkludera kunskap om ”hur man kan motverka sådan brottslig verksamhet som har en koppling till restaurangmiljön såsom diskriminering, illegalt spel och narkotika”. Enligt Ombudsmannens uppfattning måste det ifrågasättas om utredningens förslag i denna del givits en ändamålsenlig utformning. Att utbildningen skall syfta till kännedom om gällande diskrimineringslagstiftning torde snarare kunna anses framgå av uppräkningens första punkt, dvs. att utbildningen skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha beträffande ”rättsregler”. Den fjärde punkten förefaller snarare omfatta sådan verksamhet som restaurangens besökare ägnar sig åt. Härtill kommer att det med den innebörd som utredningen föreslår finns en risk att innehållet i utbildningen och examinationen begränsas till brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering. En sådan begränsning kan inte anses önskvärd, eftersom beslut om återkallelse av serveringstillstånd inte endast skall gälla sådan diskriminering som omfattas av bestämmelsen om olaga diskriminering. Det bör i detta sammanhang framhållas att den civilrättsliga diskrimineringslagstiftningen i vissa inte oväsentliga avseenden skiljer sig från straffbudet i brottsbalkens 16 kapitel 9 §, bl.a. genom att den omfattar ett antal ytterligare diskrimineringsgrunder. Mot bakgrund av ovanstående, och i syfte att ge utredningens förslag i denna del en större tydlighet, anser Ombudsmannen att det i den föreslagna lagtexten i denna del som en särskild punkt anges att den aktuella utbildningen skall avse kunskaper i gällande diskrimineringslagstiftning. Föreskrifter om utbildning för serveringsansvariga och tillståndshavare FHI skall enligt utredningens förslag få i uppgift att meddela föreskrifter avseende erforderlig utbildning för serveringsansvariga, utbildning för tillståndshavare samt de prov som skall avläggas av dem som ansöker om serveringstillstånd. De allmänna övervägandena för förslaget beskrivs i avsnitt 4.8. Utredningen föreslår vidare under avsnitt 5.5.2. att dessa riktlinjer, samt riktlinjer för utbildning av övrig personal på serveringsställena, bör tas fram i samverkan med Ombudsmännen mot diskriminering. HomO välkomnar förslaget om samverkan, men eftersom samverkan med Ombudsmännen inte nämns i de allmänna kommentarerna i avsnitt 4.8 avseende krav på utbildning får HomO poängtera vikten av att riktlinjerna verkligen tas fram i samverkan med Ombudsmännen så som det föreslås i avsnitt 5.5.2. Egentillsyn Restauranger med serveringstillstånd åläggs att utöva egen särskild tillsyn samt att utarbeta särskilda program för detta ändamål. Utredningen föreslår att programmen bör ges in till kommunen som vid tillsyn kontrollerar att restaurangerna lever upp till kraven. Ombudsmannen har inga synpunkter på om en sådan reglering bör införas men får i sammanhanget påpeka att om ett sådant system inrättas bör det tydliggöras att de program som skall upprättas inom ramen för den egna tillsynen skall omfatta även restaurangernas arbete mot diskriminering. Ett konkret resultat av detta skulle kunna bli en ökad användning av tydliga och väl synliga insläppsregler vid serveringsställen (se nedan om återkallelse av serveringstillstånd). Utbildning för serveringspersonal och övrig personal HomO välkomnar utredningens förslag att även övrig serveringspersonal bör få utbildning i frågor rörande diskriminering. Då det redan idag finns en utvecklad modell för utbildning i ansvarsfull alkoholservering finns det anledning att upprepa vikten av att FHI ges i uppdrag att i samverkan med Ombudsmännen revidera riktlinjerna för utbildningen. Utbildning för, och skärpt tillsyn av, ordningsvakter Utredningen föreslår i avsnitt 4.8.5 att Rikspolisstyrelsen (RPS) ges i uppdrag att tillse att ansvarsfull alkoholhantering ingår som en del av ordningsvaktsutbildningen. Att frågor rörande diskriminering skulle ingå i utbildningen om ansvarsfull alkoholhantering framgår dock inte och förslaget behandlas inte heller under avsnittet om diskriminering. Eftersom ordningsvakterna ofta är de första personerna som gästerna möter vid serveringsstället är det i sammanhanget mycket viktigt att ordningsvakterna har kunskap om gällande diskrimineringslagstiftning, såväl den civilrättsliga som den straffrättsliga. Såvitt det framgår av betänkandet behandlar ordningsvaktsutbildningen idag endast bestämmelsen i brottsbalkens 16 kap. 9 §. HomO välkomnar förslaget om att uppdrag bör ges till RPS och länsstyrelserna i syfte att förbättra tillsynen över ordningsvakter och bevakningsföretag när det gäller efterlevnaden av diskrimineringslagstiftningen. Utbildning för entrévärdar Utredningen föreslår att regeringen bör överväga att ställa krav på att personal som arbetar som entrévärdar skall ha genomgått utbildning i ansvarfull alkoholhantering. Även här menar HomO att det är betydelsefullt att frågor rörande diskriminering ingår, eftersom entrévärdarna oftast är de som tar emot gästerna och avgör vilka som får komma in. Återkallelse av serveringstillstånd Enligt utredningen sker återkallelse av serveringstillstånd på grund av diskriminering idag endast om någon på serveringsstället dömts för olaga diskriminering. I fråga om återkallelse av serveringstillstånd på grund av olovlig dryckeshantering ställs inget krav på dom avseende sådant brott (jfr Regeringsrättens dom i RÅ 1994 ref 88, s.67). Utredningen anser inte att denna skillnad i hantering av olaga diskriminering å ena sidan och olovlig dryckeshantering å andra sidan är befogad. Bevissvårigheterna, särskilt gällande uppsåt, är enligt utredningen lika svåra i båda fallen. Enligt Ombudsmannens uppfattning haltar emellertid den jämförelsen. När det gäller olovlig dryckeshantering föreligger vissa objektivt iakttagbara faktiska omständigheter – en inspektör observerar hur en alltför berusad person eller underåriga personer rent faktiskt blir serverade alkohol – som kan läggas till grund för en återkallelse, oavsett det straffrättsliga uppsåtet. Motsvarande iakttagbara omständigheter föreligger ofta inte när det gäller olaga diskriminering, helt enkelt därför att det då är själva motivet till ett visst handlande som gör detta till diskriminering. HomO delar likväl uppfattningen om att indragning av serveringstillstånd bör kunna ske utan att någon dömts för olaga diskriminering eller ålagts att betala skadestånd för brott mot den civilrättsliga diskrimineringslagstiftningen. Enligt Ombudsmannens uppfattning innehåller emellertid betänkandet inte tillräckligt tydliga riktlinjer för vad kommunerna skall kunna grunda sina beslut i detta sammanhang på. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att detta förtydligas. I betänkandet anges att anmälningar och påföljande utredningar rörande diskriminering som inkommer till polisen och/eller Ombudsmännen kan utgöra grund för kommunens ställningstagande. Likaså kan tips från allmänheten ge tillståndsmyndigheterna anledning att vidta åtgärder. I utredningen framhålls vidare att den fria bevisprövning som gäller i ärenden och mål om återkallelse av tillstånd innebär att kommunen har möjlighet att ange de olika omständigheter som i det enskilda fallet anses visa att det förekommit att personer vid upprepade tillfällen nekats servering eller tillträde, att det visserligen är svårt att förutsäga vilken utredning som kan komma att krävas för återkallelse men att detta enligt utredningens uppfattning måste avgöras vid rättstillämpningen och inte kan utgöra hinder för att införa bestämmelsen. Enligt Ombudsmannens uppfattning finns det här emellertid ett behov av att förtydliga vilken typ av information som bör kunna ligga tillgrund för kommunernas beslut samt vad som avses med upprepad diskriminering. HomO menar att information från allmänheten och olika organisationer (t.ex. lokala antidiskrimineringsbyråer) knappast i sig kan utgöra beslutsunderlag men att flera faktorer sammantaget kan utgöra grund exempelvis för närmare inspektion från tillsynsmyndigheternas sida. HomO menar att tillsynsmyndigheterna bör använda sig av liknande metoder som vid de berusningsstudier som genomförts (och beskrivs i utredningen) för att skapa sig en bild av huruvida en restaurang tycks tillämpa diskriminerande regler eller förfaranden. Även polisen som är en tillsynsmyndighet på området kan bidra med viktigt information (se ovan om skärpt tillsyn av ordningsvakter). Kommunernas beslutsunderlag bör främst utgöras av uppgifter från dessa tillsynsmyndigheter men även information från andra myndigheter som t.ex. Ombudsmännen mot diskriminering bör kunna utgöra underlag i de fall där Ombudsmännen vid flera olika tillfällen bedömt att diskriminering har förekommit vid samma serveringsställe. Beträffande hur överföring av information mellan berörda myndigheter skall kunna ske sägs i utredningen endast att det i alkohollagen finns regler om att tillsynsmyndigheterna skall lämna uppgift till och underrätta övriga tillsynsmyndigheter. När det gäller möjligheten till, och formerna för, överföring från de olika diskrimineringsombudsmännen till de myndigheter som utövar tillsyn över alkohollagen finns det enligt Ombudsmannens mening emellertid ett behov av att närmare analysera de praktiska och rättsliga problem som eventuellt kan komma att uppstå. Bland de frågeställningar som i detta sammanhang förtjänar ytterligare uppmärksamhet kan nämnas frågan huruvida det är avsett att ombudsmännen självmant, eller endast efter förfrågan, bör lämna ut utgifter beträffande misstänkt eller konstaterad diskriminering, om ett utlämnande av sådana uppgifter kan komma att hindras av bestämmelser om sekretess, samt om ett sådant utbyte av information mellan ombudsmännen och tillsynsmyndigheterna kan medföra negativa konsekvenser för ombudsmännens möjlighet att utreda anmälningar och att få till stånd förlikningar i denna typ av ärenden. Öppet redovisade regler för inträde Enligt utredningens mening är frågan om att förmå innehavare av nöjesställen att anslå eventuella särskilda regler för inträde vid entrén i första hand en ordningsfråga som inte har direkt samband med huruvida alkohol får serveras eller inte. Det finns enligt utredningens uppfattning inte heller skäl att införa ett generellt krav på anslag med regler för inträde i alkohollagen. I detta sammanhang sägs i betänkandet bl.a. att problemen med diskriminering i restaurangmiljö i mycket stor utsträckning är begränsade till storstäderna och främst har samband med det urval som görs till entréerna till nattklubbar. Ombudsmannen kan i denna del inte instämma i kommitténs bedömning. Det torde stå klart att diskriminering, på en rad olika diskrimineringsgrunder, idag förekommer i betydande omfattning i samband med besök på nöjesställen med serveringstillstånd. Sådan diskriminering sker inte sällan genom att personer nekas inträde med hänvisning till att de inte uppfyller vissa uppgivna regler, t.ex. beträffande klädsel eller medlemskap, för att få tillträde till lokalen. Något underlag för utredningens påstående att problemen med diskriminering i restaurangmiljö i huvudsak skulle vara begränsade till storstäderna, redovisas inte heller i betänkandet. Enligt Ombudsmannens uppfattning skulle införandet av ett generellt krav på tydliga och synligt anslagna insläppsregler vid serveringsställen utgöra ett mycket värdefullt bidrag till det befintliga regelverket för att förhindra och motverka diskriminering. Under förutsättning att kravet utformades på ett sådant sätt att det omöjliggjorde alltför allmänt hållna regler som lånar sig till subjektiva tolkningar (dvs. regler av typen ”städad klädsel”) skulle förekomsten av sådana tydliga insläppsregler underlätta för såväl besökare vid serveringsställen som för tillsynsmyndigheter att bedöma huruvida diskriminering förekommit eller ej. De fördelar som står att vinna genom införandet av ett sådant krav uppväger enligt Ombudsmannens uppfattning utan tvivel de eventuella kostnader och administrativa olägenheter som en sådan regeländring möjligen skulle kunna innebära. Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av utvecklingsdirektören Marie Lindberg. I beredningen har även juristen Mattias Falk deltagit. Hans Ytterberg Marie Lindberg (dnr 604-2006) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
