 |
|||||||||||||||||||||
    |
|||||||||||||||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||||||||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
 Här redovisas översiktliga sammanfattningar av de pågående ärenden i vilka HomO för talan i domstol. HomO driver för närvarande fem processer i domstol med yrkande om skadestånd till personer vilka enligt HomO:s uppfattning utsatts för diskriminering på grund av sexuell läggning. Ett mål gäller lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och fyra rör lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.
HomO väckte i oktober 2008 talan mot Kristianstads kommun med yrkande att kommunen skall betala skadestånd om 125 000 kronor till en tidigare anställd vid kommunen som enligt HomO:s uppfattning utsatts för repressalier i strid med lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning. Bakgrunden till målet var att arbetstagaren en kort tid efter sin anställning upplevde att han behandlades illa av en kollega och att detta hade samband med hans sexuella läggning. Situationen ledde till att han blev sjukskriven, varvid han informerade sin arbetsgivare om att han upplevde sig utsatt för trakasserier av sin kollega. HomO gör i målet gällande att mannen därefter utsatts för repressalier från arbetsgivarens sida, dels genom att mannens chef som en förutsättning för att han skulle tillåtas återkomma till arbetsplatsen efter sin sjukskrivning krävde en ursäkt för att han påtalat att han upplevt sig utsatt för diskriminering, dels genom att arbetsgivaren handlagt mannens begäran om ersättning för överskjutande flextid på ett för honom ogynnsamt sätt.
HomO väckte i augusti 2008 talan mot landstinget i Västerbottens län med yrkande att landstinget skall betala skadestånd om 40 000 kronor vardera till ett lesbiskt par som enligt HomO:s uppfattning blivit diskriminerat inom hälso- och sjukvården. Bakgrunden till målet var att paret begärt att få landstingsfinansierad behandling mot ofrivillig barnlöshet. Kvinnorna blev då meddelade att en förutsättning för att de skulle komma ifråga för sådan behandling var att de först genomförde tre egenfinansierade försök till graviditet genom donatorinsemination. Landstinget hänvisade till att landstingsfinansierad behandling endast gavs till par där barnlösheten orsakats av ett sjukdomstillstånd och att något sådant sjukdomstillstånd inte kunnat konstateras i deras fall. Kostnaden för parets egenfinansierade behandling uppgick till 24 000 kr. HomO har som grund för sin talan i första hand gjort gällande att landstinget är skadeståndsskyldigt på grund av att kvinnorna utsatts för ett missgynnande som haft samband med deras sexuella läggning (direkt diskriminering), och i andra hand att den av landstinget tillämpade bestämmelsen, även om den framstår som neutral, i praktiken missgynnar lesbiska par (indirekt diskriminering). HomO har i målet bl.a. anfört att kravet på egenfinansierad inseminationsbehandling som en förutsättning för att få tillgång till landstingsfinansierad behandling uteslutande ställs på lesbiska par. Bestämmelsen är alltså sådan att dess negativa konsekvenser uteslutande träffar lesbiska kvinnor, just på grund av deras sexuella läggning.
HomO väckte i januari 2008 talan mot landstinget i Uppsala län med yrkande att landstinget skall betala skadestånd om 200 000 (100 000 till vardera kvinna) kr till det lesbiska par som enligt HomO:s uppfattning blivit diskriminerat i samband med att de erhållit behandling mot ofrivillig barnlöshet på Reproduktionscentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Paret som inledde sin inseminationsbehandling i maj 2005 erhöll tre behandlingar innan den kvinna som behandlingen utfördes på fyllde 40 år, vilket är den övre åldersgräns som landstinget uppställer för att en person skall kunna erhålla denna typ av behandling. Med anledning av att kvinnan passerade åldersgränsen avbröts behandlingen. Paret begärde då att de återstående behandlingarna skulle utföras på den andra kvinnan, vilket Reproduktionscentrum nekade dem. Reproduktionscentrum motiverade sitt beslut med att samma regler tillämpas för lesbiska som för heterosexuella par, dvs. att endast den ena personen i ett par kan erhålla behandling. HomO gjorde som grund för sin talan gällande att landstinget är skadeståndsskyldigt för Reproduktionscentrums agerande, i första hand på grund av att kvinnorna utsatts för direkt diskriminering då Reproduktionscentrums agerande inneburit ett missgynnande av kvinnorna som haft ett direkt samband med deras sexuella läggning och i andra hand på grund av att kvinnorna utsatts för indirekt diskriminering, då regeln att endast den ena personen i ett par kan få behandling är en sådan regel som framstår som neutral men som i praktiken missgynnar lesbiska par. I dom meddelad i oktober 2008 ålade Uppsala tingsrätt landstinget att betala 50 000 kronor i skadestånd till den ena av de två kvinnorna. I sin dom fann tingsrätten att landstingets beslut att neka den ena kvinnan behandling innebar att hon utsattes för direkt diskriminering på grund av sexuell läggning. Tingsrätten ansåg emellertid att den andra kvinnan i paret, som erhållit behandling, inte kunde anses ha blivit diskriminerad. HomO:s talan i denna del lämnades därför utan bifall. (Uppsala tingsrätts mål nr T 499-08) ... Läs tingsrättens dom (pdf) avidentifierad version
HomO väckte i februari 2007 talan mot ett bolag som driver en nattklubb i Stockholm med yrkande att bolaget skall betala ett skadestånd på 30 000 kronor vardera till två kvinnor som enligt HomO:s uppfattning blivit diskriminerade vid ett besök på nattklubben. Med hänvisning bl.a. till Högsta domstolens dom i det mål som HomO tidigare drivit beträffande ett lesbiskt par som avvisats från en restaurang på grund av att de visade varandra ömhetsbetygelser i form av pussar (NJA 2006 s 170) har HomO i målet gjort gällande att kvinnorna utsatts för diskriminering på grund av sexuell läggning genom att de inne på nattklubben av av en ordningsvakt blivit tillsagda att sluta pussas. Kvinnorna har härigenom missgynnats genom att ha behandlats sämre än vad två personer av motsatt kön som visat varandra samma ömhetsbetygelser skulle ha blivit behandlade. Bolaget har vid kontakter med HomO bestritt skadeståndsansvar för den aktuella händelsen bl.a. på den grunden att bolaget inte kan hållas skadeståndsansvarigt för åtgärder som vidtas av de ordningsvakter som bolaget anlitar. Målet handläggs vid Stocktholms tingsrätt (mål nr T 4652-07). Tidpunkt för muntlig förberedelse är ännu inte bestämd. ... Läs Högsta domstolens dom i HomO:s tidigare ärende angående avvisning av ett lesbiskt par från en restaurang (NJA 2006 s. 170) |
|
|
|
|
|||||||||||||
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||||||||||||||
 |
 |
||||||||||||||||||||
