 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2007-09-26Yttrande över slutbetänkandet Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10) Finansdepartementet 103 33 Stockholm Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har anmodats att yttra sig över slutbetänkandet Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10) och får med anledning härav anföra följande. Med utgångspunkt i Ombudsmannens uppdrag och ansvarsområde begränsas yttrandet till att avse sådana aspekter av betänkandet som kan kopplas till rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning. Sammanfattning Ombudsmannen har ingen synpunkt på utredningens förslag om ny regional samhällsorganisation i sig, men får i sammanhanget påpeka att de regionala organens uppgift bör vidgas från att idag endast omfatta ett arbete för ökad jämställdhet (rätten till likabehandling oavsett kön) till att även omfatta övriga diskrimineringsgrunder. Mot bakgrund av en kommande sammanslagning av de olika ombudsmännen mot diskriminering och en sammanhållen diskrimineringslagstiftning vore det inkonsekvent att inte ta ett samlat grepp även på regional nivå. Mänskliga rättigheter – en tvärsektoriell fråga Utredningen menar att det behövs en motvikt till dagens strikta sektorisering av statens uppgifter för att på sikt åstadkomma en mer samordnad stat på regional nivå. På regional nivå behövs därför ett tydligare tvärsektoriellt perspektiv. Utredningen menar att ett tvärsektoriellt arbetssätt är en förutsättning för att kunna hantera tvärsektoriella frågor som t.ex. jämställdhet, integration och hållbar utveckling. Utredningen föreslår därför att landstingen avskaffas och ersätts av regionkommuner som även skall ansvara för regionala utvecklingsfrågor. Samtidigt får nya länsstyrelser i uppdrag att samordna statliga verksamheter, bedriva tillsyn och redovisa tvärsektoriella kunskapsunderlag till regeringen. I dag finns i varje län en länsstyrelse som svarar för den statliga förvaltningen i länet. Vid länsstyrelsen skall det finnas en särskild sakkunnig för frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män. Han eller hon skall utifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken främja jämställdhetsarbetet i länet och medverka till att integrera jämställdhetsaspekten i länsstyrelsens uppgifter. Kommittén föreslår att länsstyrelsernas jämställdhetsuppdrag och de särskilda sakkunniga bör finnas kvar, men att t.ex. de projektmedel som idag fördelas av länsstyrelserna istället bör fördelas av regionkommunerna som även bör få i uppdrag att bedriva regionalt jämställdhetsarbete. Härigenom menar kommittén att länsstyrelsernas uppgift renodlas till att följa upp de nationella målen inom området. Någon motivering till varför utredningen föreslår att länsstyrelserna och regionkommunerna endast bör arbeta med jämställdhet men inte integration eller andra diskrimineringsfrågor framkommer inte. Ombudsmannen finner det beklagligt att utredningen inte reflekterat över att jämställdhet och integration har, förutom det faktum att de är tvärsektoriella till sin natur, en tydlig gemensam nämnare – lika värde och rättigheter oavsett kön eller etnisk tillhörighet (icke-diskrimineringsprincipen). Att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder är en uppgift som redan genom grundlagens bestämmelser åligger statliga myndigheter. Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen har det allmänna ett särskilt ansvar för att motverka diskriminering med avseende på nyss nämnda grunder eller andra om-ständigheter som gäller den enskilde som person. Om man slår fast att det åligger staten att främja alla människors lika värde och rättigheter samt att motverka diskriminering och att det dessutom är ett tydligt tvärsektoriellt uppdrag borde detta redan idag vara en uppgift för länsstyrelserna och i framtiden eventuella regionkommuner. Diskrimineringskommittén fick genom ett tilläggsdirektiv i uppdrag att överväga om länsstyrelserna borde få ett tillsynsansvar när det gäller aktiva åtgärder enligt diskrimineringslagstiftningen. Utredningen menade i slutbetänkandet En sammanhållen diskrimineringslagstiftning (SOU 2006:22) att det var för tidigt att införa ett sådant tillsynsansvar men att frågan på sikt bör granskas på nytt. Ombudsmannen står här fast vid sin mening att det vore önskvärt att länsstyrelsernas uppdrag, i avvaktan på vidare utredning om ett eventuellt tillsynsansvar, i vart fall vidgas från att endast omfatta jämställdhet till att även inkludera övriga diskrimineringsgrunder. Länsstyrelserna bör således få i uppgift att främja arbetet med likabehandling samt att integrera likabehandlingsaspekten i sina respektive verksamheter. För detta arbete krävs att det vid varje länsstyrelse finns särskild sakkunskap rörande samtliga diskrimineringsgrunder. ------------------------------------ Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Hans Ytterberg efter föredragning av utvecklingsdirektören Marie Lindberg. Hans Ytterberg Marie Lindberg (dnr: 286-2007) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||