             |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
 En tonårskille som föräldrarna kastat ut eftersom han är bög. Två äldre kvinnor som lever ihop och söker ekonomiskt bistånd. En vårdnadstvist där barnets far är bisexuell och har inlett ett förhållande med en man. De som arbetar inom socialtjänsten möter ofta människor i utsatta situationer. Det krävs därför inte bara faktiska kunskaper, utan också stor respekt och lyhördhet inför den enskilde klienten och hans eller hennes specifika livsbetingelser. Men vad tänker till exempel den socialsekreterare som ska handha ärendet med de två kvinnorna som hamnat i ekonomisk kris? Är han eller hon förberedd på att ett par lika gärna kan bestå av personer av samma kön som av olika? Och handläggaren på ungdomsmottagningen; är han eller hon medveten om att det finns ungdomar som utsätts för våld och hot på grund av sin homosexualitet? En kartläggning om sexuell läggning och bemötande i socialtjänsten som Socialstyrelsen lät göra 2004 visade att socialtjänsten nästan alltid utgick ifrån att alla klienter är heterosexuella. Det konstaterades en ”bristande observans” för att en del klienter är homosexuella eller bisexuella. Inom socialtjänsten råder, precis som i övriga samhället, en outtalad föreställning om att alla är heterosexuella - den så kallade heteronormen. Heterosexualitet ses som det enda ”naturliga”, det ”normala”. Till skillnad från homo- och bisexualitet, uppfattas heterosexualiteten knappt ens som en sexuell läggning. En konsekvens av detta är att homo- och bisexualitet görs till något ”avvikande”. En annan följd är just osynliggörandet av dem som bryter mot normen. Fortfarande är till exempel många blanketter som används inom socialtjänsten utformade endast efter heterosexuella människors levnadsförhållanden. Homosexuella ungdomar som utsätts för hot och våld av sina släktingar, har i princip ingenstans alls att ta vägen. Och trots att antalet barn som växer upp med öppet homosexuella föräldrar stadigt ökar, saknas det ofta kunskap och beredskap för att professionellt kunna bemöta andra familjekonstellationer än den heterosexuella. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. För att säkerställa att alla verkligen ges den möjligheten – oavsett sexuell läggning – krävs både kunskap och reflektion. |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
