 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
 Den 10 december är för många känt som de mänskliga rättigheternas dag. Samma datum år 1948 antogs nämligen FN:s Allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men vilken plats har homo- och bisexuella i det människorättsliga systemet? Hur har utvecklingen sett ut den senaste tiden vad gäller att framhålla staters skyldighet att främja och skydda människors rättigheter oavsett sexuell läggning? Läs nedan om några få men viktiga framsteg i arbetet med att skapa ett erkännande för homo- och bisexuellas mänskliga rättigheter. Under 2007 skedde en del framsteg i fråga om att synliggöra homo- och bisexuellas mänskliga rättigheter inom FN. I mars 2007 lanserades de s.k. Yogyakarta-principerna i FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) vilket delvis bidrog till detta. Yogyakarta-principerna är ett dokument, framtaget av ett antal människorättsexperter, som utifrån existerande mr-instrument klargör de mänskliga rättigheterna i förhållande till sexuell läggning och könsidentitet. Dokumentet tar bland annat upp rätten till liv, frihet, privatliv, tillgång till rättvisa samt frihet från våld, tortyr och godtyckliga arresteringar. De understryker även betydelsen av icke-diskriminering i fråga om ekonomiska och sociala rättigheter. Genom detaljerade rekommendationer betonas statens ansvar för efterlevnaden av rättigheterna, även om alla människors ansvar att främja och skydda människors grundläggande rättigheter lyfts fram. Lanseringen av Yogyakarta-principerna i FN:s MR-råd fungerade som ett alternativ till en resolution om samma fråga. MR-rådet, som 2006 ersatte FN:s kritiserade MR-kommission, ska uppmärksamma och granska människorättskränkningar, liksom diskutera en utveckling av det människorättsliga regelverket. Då rådet består av 47 medlemsstater med mer eller mindre gott rykte i fråga om mänskliga rättigheter, skulle en resolution om homo- och bisexuellas rättigheter med största sannolikhet ha blivit nedröstad i rådet. Yogyakarta-principerna utgör istället ett verktyg i arbetet med att genom uttalanden och diskussioner i rådet påverka stater och andra aktörer. Presentationen av Yogyakartaprinciperna i MR-rådet i mars 2007 bidrog också till att flera stater, liksom FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter, för första gången tog upp frågan om homo- och bisexuellas rättigheter. En annan utveckling inom FN på senare tid är att flera organisationer som arbetar för homo- och bisexuellas rättigheter har erhållit konsultativ status i ECOSOC och därmed i MR-rådet. I juli 2007 fick även RFSL möjligheten att i sitt eget namn göra sin röst hörd under rådets sessioner. Situationen för homo- och bisexuella fortsätter emellertid att vara svår i många delar av världen. Ett förbud mot homosexuella relationer finns i dag i fler än 70 länder och i sju länder (2007) är sådana även belagda med dödstraff. Diskriminering och trakasserier mot homo- och bisexuella förekommer i de flesta länder och utmaningen består i att på ett effektivt sätt verka för att detta upphör. Den kritiska situationen bekräftades genom att 12 av FN:s särskilda rapportörer valt att i sin rapportering inkludera redovisning av förekommande kränkningar av homo- och bisexuella. Att så många av rapportörerna har valt att inkludera frågan om sexuell läggning i sina rapporter får ses som en positiv utveckling i sig. Särskilt progressiv har rapportören för människorättsförsvarare varit, då hon i sitt arbete synliggjort såväl HBT-organisationers utsatthet i världen som mer allmänt lyft frågan om homo- och bisexuellas rättigheter. Även inom det europeiska människorättsystemet har homo- och bisexuellas rättigheter till viss del uppmärksammats. I maj 2007 dömde Europadomstolen till polska HBT-aktivisters fördel när frågan om ett förbud mot Pride-festivalen i Warszawa 2005 avgjordes. Europadomstolen bekräftade då att beslutet var olagligt och diskriminerande. Detta var första gången som domstolen fattade ett beslut inom detta område, och därför en viktig markering att förenings- och yttrandefrihet gäller alla människor, också homo- och bisexuella. Några månader senare fick även Moldaviens huvudstad Chisinau motta hård kritik - denna gång från Europarådets parlamentariska församling (PACE) - för att bryta mot såväl moldavisk lag som Europakonventionen. Staden hade nämligen förbjudit en moldavisk HBT-organisation att hålla en manifestation under Pridefestivalen tidigare under året. |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||
