 |
|||||||||
    |
|||||||||
 |
Utskriftsformat Ändra textstorlek
|
||||||||
|
|
|
|
HomO har upphört som myndighet. Den 1 januari 2009 slogs myndigheten samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med ny lagstiftning. En del material på denna webbplats kan därför vara inaktuellt.
Gå in på www.do.se om du vill veta mer.
2008-04-18Förberedelsearbetet med ett nytt heltäckande diskrimineringsdirektiv Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni EU-minister Cecilia Malmström 103 33 STOCKHOLM Enligt 2 § förordningen (2007:1036) med instruktion för Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) åligger det mig bl.a. att följa den internationella utvecklingen inom ansvarsområdet, särskilt utvecklingen inom EU, samt att föreslå regeringen åtgärder som kan motverka diskriminering på grund av sexuell läggning. Mot den bakgrunden får jag uppmärksamma regeringen på behovet av ett svenskt agerande till stöd för att Europeiska kommissionen lägger fram ett förslag till nytt direktiv om ett gemenskapsrättsligt förbud mot diskriminering utanför arbetslivets område som täcker samtliga diskrimineringsgrunder, inklusive sexuell läggning. I ett tal inför Europaparlamentet i oktober 2002 förband sig kommissionens då blivande ordförande José Manuel Barroso att påbörja arbetet med ett nytt heltäckande diskrimineringsdirektiv. Han åtog sig då att: ‘initiate work in view of a framework-directive on the basis of Article 13 of the EC Treaty, which will replace the directives adopted in 2000 and enlarge them to all forms of discrimination. (…) With a framework-directive, the community action will cover all areas of discrimination and also discrimination founded inter alia on gender and sexual orientation.’ Kommissionärerna Frattini och Spidla har sedan dess vid flera tillfällen återkommit till frågan och så sent som i oktober 2007 uttryckte kommissionären Spidla i Europaparlamentet sin förhoppning om att ett sådant direktiv skulle kunna beslutas av kommissionen som helhet under första halvåret 2008. Sedan dess har det dock kommit oroande uppgifter, också inifrån kommissionen, om att det är osäkert om kommissionskollegiet kommer att kunna lägga fram ett sådant heltäckande förslag, eller om det i stället endast blir ett mera begränsat direktiv som eventuellt inte täcker sexuell läggning. Den ”hierarki” som idag utmärker gemenskapsrättens skydd mot diskriminering är föga förenlig med den grundläggande principen om alla människors lika värde och rättigheter. Den står särskilt i tydlig kontrast till art. 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken all diskriminering på grund av bl.a. sexuell läggning skall vara förbjuden. Stadgan ges i Lissabonfördraget (art. 6 i fördraget om den Europeiska unionen) samma rättsliga värde som själva fördragen. Inte heller är denna hierarki förenlig med Lissabonfördragets nya bestämmelse om att unionen vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska söka bekämpa all diskriminering på grund av t.ex. sexuell läggning (art. 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Ett nytt direktiv som täcker diskriminering också på grund av sexuell läggning och utanför arbetslivets område harmoniserar däremot med de nämnda gemenskapsrättsliga reglerna, liksom med andra instrument inom det globala systemet till skydd för de mänskliga rättigheterna, t.ex. art. 2 och 26 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och art. 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Ett sådant heltäckande direktiv skulle också utgöra ett viktigt stöd för uppfyllandet av medlemsstaternas skyldigheter enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Diskrimineringsförbudet (art. 14) i konventionen omfattar också sexuell läggning (se bl.a. Salgueiro da Silva Mouta mot Portugal, 1999, Karner mot Österrike, 2003, och E.B. mot Frankrike, 2008). Konventionen omfattar ett antal rättigheter som är relevanta också när det gäller EU:s diskrimineringsdirektiv, t.ex. rätten till bostad (art. 8) och rätten till utbildning (art. 2 i första tilläggsprotokollet). Konventionen binder alla EU:s medlemsstater och utgör också en del av gemenskapsrätten (se t.ex. art. 6 i fördraget om den Europeiska unionen och EG-domstolens yttrande i fråga om gemenskapens tillträde till konventionen). För att kommissionen skall välja det bredare anslaget med ett förslag till heltäckande diskrimineringsdirektiv utanför arbetslivets område och som täcker alla diskrimineringsgrunder enligt art. 13 i fördraget om den europeiska gemenskapen, krävs det enligt min mening att den uppfattar ett tillräckligt starkt stöd från medlemsstaterna för ett sådant förslag. Den svenska regeringen har här en mycket viktig roll att spela i kontakterna med kommissionen och med andra medlemsstater. Ett aktivt och kraftfullt stöd från Sverige och andra medlemsstater, som redan har en föredömligt stark diskrimineringslagstiftning utanför arbetslivets område, till förmån för kommissionens tidigare ståndpunkt att det behövs en sådan heltäckande lagstiftning på gemenskapsnivå, kan ha avgörande betydelse för kommissionens beslut. Hans Ytterberg (dnr 281-2008) |
|
|
|
|
|
HomO | Box 3327, 103 66 Stockholm | E-post: homo@homo.se | Telefon: 08 - 508 887 80 | Fax: 08 - 508 887 90 |
|||||||||
 |
 |
||||||||